Kryssningen

Vi åkte med Royal Caribbean som är ett av de största kryssningsrederierna i världen. Fartygen är flytande lyxhotell med flera restauranger och barer, utomhuspooler och in­omhuspool. Det finns även en teater och en biograf och mycket, mycket mer. Maten är utmärkt och ingår i priset. Man kan välja mellan flera restauranger och kaffe, te och snacks erbjuds i princip dygnet runt. Ett par gånger bjöds det också på midnattsbuffé med dans på pooldäcket. Som tur var fanns det ett välutrustat gym ombord. Övriga akti­viteter var frågesport, dans, karaoke, servettvikning, kostråd m m. Underhållningen be­stod bland annat av shower (mycket amerikansk, typ Broadway), barpianister, trubadu­rer och diverse andra musiker.

Utflykterna var mycket välorganiserade men dyra. Ulla och jag upptäckte att det gick alldeles utmärkt att klara sig på egen hand när vi besökte städerna i Nya Zeeland. Ofta ställde städerna upp gratis med busstransport om det var för långa avstånd från hamnen till stadscentrum för en liten stad som Napier är det ju förstås en viktig inkomstkälla när 2400 turister kommer till staden.

Sjösäkerheten är mycket god. Förutom att man har den allra modernaste navigationsut­rustningen övas övergivande av skepp vid varje kryssning. Denna övning är obligatorisk för alla passagerare och även barnen släpas upp ur poolerna vid detta tillfälle. Här kan man fundera lite på hur mycket detta hade övats på det italienska fartyget som gick på grund utanför Italiens västkust nyligen.

Vilka åker då på kryssning? Till skillnad mot vad vi trodde en gång i tiden är det inte bara äldre personer. Passagerna på Radiance of the Seas bestod av alla åldersgrupper och olika samhällsskikt. Den stora mängden kom naturligt nog från Australien, 1900 personer av 2400. därefter en hel del amerikanare, kanadensare och britter. Vi trodde vi var de enda svenskarna ombord tills vi upptäckte en svensk familj som dock bodde i Sydney. Vi hade mycket trevligt och risken att behöva vara ensam var obefintlig. Spe­ciellt australiensarna är som sagt både vänliga och trevliga och slår sig gärna i slang med människor från andra länder.

Nya Zeeland

Allmänt

Nya Zeeland har 4,2 miljoner invånare och 39 miljoner får. Ytan är ungefär samma som Storbritanniens så det är ett ganska glesbefolkat land. Klimatet är varierande, från svalt tempererat på Sydön med glaciärer till Nordöns subtropiska klimat med palmer och sandstränder. Nya Zeeland är ett jordbävningsområde och har drabbats av ett flertal jordbäv­ningar de senaste hundra åren. Det senaste större var i Christchurch februari 2011 då stora delar av staden förstördes. Tala om att leva på vulkanens rand.

För att förstå Nya Zeeland och dess invånare bör man berätta lite om dess historia. Landet är mycket ungt, både ur ett geologiskt perspektiv men också rent befolkningsmässigt. Jag ska börja med att skriva lite om maorierna och deras ställning på Nya Zee­land. Detta är en historia för sig, men i korthet är det som följer. Maorierna invandrade från Sydpolynesien på 500-talet efter Kristus. När européerna började komma till Nya Zeeland på 1700-talet fann de ett bofast folk med högt stående kultur. I början var kon­takterna vänskapliga och maorierna hade ingenting emot de kristna missionärerna och bedrev gärna handel med de första kolonisterna. Efterhand ökade motsättningarna när de nya kolonisterna tog den mark som maorierna betraktade som sin egen. 1840 utbröt krig mellan britterna och maorierna. Britterna fick en obehaglig överraskning och led svåra förluster i kriget. De beslöt sig då för att göra ett fördrag med maorierna för att få slut på striderna. I fördraget erkändes maoriernas rätt till de landområden som de redan besatt och de fick fullständiga medborgerliga rättigheter i paritet med de brittiska kolo­nisterna. Cirka 20 år senare bröt dock britterna fördraget och försökte erövra delar av de områden som maorierna hade fått rätt till i fördraget från 1840. Hårda strider utbröt åter men de brittiska trupperna hade nu stöd av en stark inhemsk milis jämte vissa maori­stammar. De revolterande maorierna besegrades och tvingades uppge sitt land. Än idag gäller dock formellt fördraget från 1840. Maorierna har ett eget råd och kung, eller drottning. De har under lång tid fört en rättslig kamp mot Storbritanniens och den Nya Zeeländska regeringen. Under senare år har de fått visst gehör för sina klagomål och fått ersättning för de områden de berövades. En intressant sak är att under krigen på 1800-talet genomförde ingendera av parterna några massakrer på civilbefolkningen. Tvärtom bemödade sig maorierna om att endast angripa militära eller administrativa mål. Mis­sionshus och bostäder förstördes inte, åtminstone inte avsiktligt. De vita invånarna på Nya Zeeland är stolta över maorierna och maoriernas kultur är en integrerad del av kulturen på Nya Zeeland. Om någon skulle råka se en rugbymatch med de nyblivna världsmästarna kan man få se det nya zeeländska landslaget genomföra en maorisk krigsdans.

Något annat som är betecknande för nya zeeländarna är vad man skulle kunna tro vara en nästan pacifistisk attityd. De hade troget stött sitt moderland Storbritannien under såväl Boerkriget som de båda världskrigen. De fick betala ett mycket högt pris för denna lojalitet. Under första världskriget deltog 110 000 nya zeeländare i striderna varav 17 000 stupade och över 41 000 sårades. Detta är enorma siffror och man får betänka att hela befolkningen var bara något över 1 miljon invånare vid den tiden. Erfarenheterna från de bägge världs­krigen har lett till ett avståndstagande till inblandning i yttre konflikter. Nya Zeeland har gått ur försvarsalliansen ANZUS och är numera alliansfritt och har dessutom förklarat sig som kärnvapenfri zon. Man deltar dock i freds­bevarande FN-uppdrag med trupper.

Nya Zeeland var också mycket tidigt med sociala reformer. Redan 1893 fick kvinnorna rösträtt och 1898 infördes ålderspension vilka båda var först i världen. Fortfarande är Nya Zeeland en av världens ledande välfärdsstater med ett socialt system som påminner om Sveriges. Man lägger dock större vikt vid individens eget ansvar att skapa sin fram­tid. En bidragande faktor till att systemet fungerar så bra kan vara att nya zeeländarna aldrig har varit trångbodda. Till och med i de större städerna finns det gott om plats. Även om invandringen fortfarande är begränsad är nya zeeländarna alls inga isolatio­nister. De har ett genuint intresse för världen utanför Nya Zeeland och för unga männi­skor är det självklart att minst någon gång åka ”overseas” som de säger. Till skillnad mot förr i tiden så sker det under fredliga former istället för i uniform och under krig.