EUROPASEMESTER SOMMAREN 2013
Dags för den obligatoriska
sommarsemestern i Europa. Den här gången hade jag tänkt börja med att besöka
Dresden i Tyskland, något som jag funderat på länge. Därefter besök hos Janne
och Sonja i Slovenien, fira min syster Linas 50-årsdag i Linz (tillsammans med
hustrun) och slutligen till vårt eget smultronställe Mali Losinj i Kroatien.
Den 14 juni bar det av med
flyg till Berlin som första anhalt. Efter alla rapporter om översvämningar i
östra Tyskland var det med viss osäkerhet jag bordade flygplanet. Jag landade
på Tegel som vanligt och tog buss TXL till Berlin Hauptbahnhof. Tåget till
Dresden var något försenat men ingen större fara. Väl på tåget började
problemen. Tydligen hade regn och högvatten underminerat delar av banvallarna
vilket ledde till omvägar eller att tåget fick köra långsammare. Resan skulle
ha tagit två timmar men tog tre och en halv timme. Jag var ändå framme i ganska
god tid och checkade in på mitt hotell, Intercity Dresden som låg mitt emot
järnvägsstationen. Hotellet var helt OK för 500 kr natten, modernt, bra rum och
bra läge. Som vanligt i Tyskland ingick inte frukost men det finns alltid
kaféer och restauranger i närheten som erbjuder frukost till bra priser. Däremot ingick ett frikort på Dresdens allmänna kommunikationer under hela hotellvistelsen.
 |
| Allmänt transportmedel i Dresden |
En snabb dusch och sedan ner
på stan. Pragerstrasse ligger precis runt hörnet från hotellet och leder ner
till Dresdens centrum och den gamla staden. Efter 15 minuter var jag nere på
Altmarkt, ett stort torg med flera restauranger och ett gräsligt fult kulturhus
(varför måste alla kulturhus vara fula?) Altmarkt ligger precis i början av den
gamla staden med sina gamla byggnader, eller snarare nya. Dresden blev i
princip totalförstört under andra världskriget av amerikanska bombplan.
Återuppbyggnaden påbörjades redan tidigt under kommunisttiden och fortsätter än
idag. Jag gick rakt igenom gamla staden och ner till Elbe där jag tog en kaffe
på Brülsche Terasse med en underbar utsikt över Elbe och Dresdens
ångbåtsflotta. Det var så trevligt på terassen och vädret var underbart så jag
åt även en enkel middag där. Av översvämningarna syntes knappt ett spår förutom
lite lera på de annars gröna flodbankarna. Efter middagen var det dags att
vandra hemåt i sommarskymningen. En öl av lokalt ursprung på en av de många
uteserveringarna längs Pragerstrasse blev det också tid för innan det var dags
att avsluta den första dagen.
 |
| Utsikt från Brülsche Terasse över Elbe mot Neustadt |
Nästa dag den 15 juni var
avsatt för sightseeing och kultur. Den ursprungliga gamla staden ligger på
södra sidan av Elbe och är ganska liten och kompakt. Ganska snart var jag nere
vid Elbe där hjulångarna låg förtöjda. När ångvisslorna ljöd kunde jag inte
motstå frestelsen utan löste biljett på den äldsta och vackraste hjulångaren.
Den var byggd 1879 i Dresden och hade kvar sin ursprungliga ångmaskin. Färden
uppför Elbe i strålande solsken var ljuvlig med många vackra byggnader längs
floden att bese och en enkel servering ombord som kunde tillfredsställa de mest
omedelbara törst- och hungerbehoven. Sammanlagt består hjulångarflottan i
Dresden av 9 båtar varav två är nybyggda. Efter flodturen var det dags för
lunch på en av restaurangerna längs Münzstrasse och lite av den lokala maten.
En sachsisk korv med en fräsch potatissallad och en kall öl var precis lagom.
 |
| Hjulångare från 1879 |
 |
| Ångmaskin från 1879, dvs originalet |
Efter lunch besåg jag
Frauenkirche, kungliga slottet (Residenzschloss), gick längs Fürstenzug till
Semperoper och slutligen till Zwingerpalatset. Där tog jag en kaffe och bakelse
i slottskaféet och tittade lite närmare på slottet eller palatset som är mycket
sevärt. Rustkammaren och porslinssamlingen kan rekommenderas. Tillbaka till hotellet,
dusch och dags för middag som avåts på en traditionell saschisk restaurang nere
vid Altmarkt. Därmed var egentligen vistelsen i Dresden slut och det var dags
att åka vidare söderut. Vill jag komma tillbaka till Dresden? Varför inte?
Kanske under julmarknaden i december, den verkar trevlig.
Det slog mig att Dresden är
den första före detta östtyska stad jag besökt efter murens fall förutom Berlin.
En generation efter murens fall finns det inget som skiljer denna stad från
vilken stad som helst i forna Västtyskland. Människor är öppna, trevliga och
hjälpsamma, inga spår av den misstänksamma attityden från kommunisttiden.
Istället verkar det som man trycker mer på de regionala särarterna. Sachsen var
under lång tid en egen stat och en av de kulturellt mest framstående staterna i
Europa fram till den stora tyska föreningen 1871.
Ta sig dit
Dresden har en egen flygplats
med dagliga förbindelser med alla större tyska städer, dock inget direktflyg
från Sverige. Det bästa, billigaste och enklaste tycker jag är att flyga till
Berlin och ta tåget till Dresden. Flyger man kl 8 från Arlanda kan man vara i
Dresden före kl 13 samma dag.
Att se och göra under två
dagar
Naturligtvis finns ju de
största sevärdheterna i gamla staden som t ex:
·
Frauenkirche blev
totalförstörd under bombangreppen men är helt återuppbyggd. Guldkorset på domen
är faktiskt donerat av Coventry i Storbritannien, som bombades av tyskarna
under andra världskriget.
 |
| Frauenkirche |
Zwingerpalatset
var ett av de första återuppbyggnadsobjekten efter kriget. Det är ett av de
största och vackraste av Europas barockslott med en enorm borggård. Flera
intressanta muséer varav de flesta har fritt inträde. Se speciellt
porslinssamligen (inträde) med delar av de första porslinsserviser och
prydnadsobjekt som tillverkades i Europa under 1700-talet.
 |
| Zwingers borggård |
·
Semperoper anses
vara en av de vackraste operorna i världen med en fantastisk akustik. För en
operaälskare är det något av ett måste att se och höra en föreställning här men
biljetter måste bokas långt i förväg.
 |
| Semperoperan |
·
Residenzchloss
und Grünes Gewölbe. Detta är det kungliga slottet i Sachsen med det berömda
Gröna valvet. Detta är Europas mest magnifika skattkammare där bland annat
världens största gröna diamant finns bevarad. Slottet är fortfarande under viss
restaurering
 |
| Rezidentschloss och Ständerhaus |
·
Fürstenzug.
Världens största porslinsmålning föreställande nästan alla saxiska prinsar och
kungar till häst och i praktfulla uniformer. Gatan leder till Stallhof, Europas
sista bevarade plats för riddarturneringar och därefter vidare till Zwinger.
·
Dresden Neustadt
ligger på den norra sidan och är ett trevligt och livligt område med många
restauranger och barer. Miljön är dels alternativ dels pseudoexklusiv och det
är dyrt. Här brukar den årliga festivalen Bunte Republik Neustadt äga rum i
juli.
·
En flodtur med
hjulångare på Elbe är nästa ett måste. En normal tur på dagen ta ca 90 minuter,
oftast uppströms. Det finns också speciella turer på kvällarna, ofta med middag
och underhållning på det större och nyare ångbåtarna.
 |
| Flodtur på Elbe |
·
Och mycket mycket
mer om man har tid.
Äta och sova
Det finns gott om
restauranger i alla prisklasser och alla typer av kök, från kebabstånd till
haut cuisine. I gamla staden finns de flesta restaurangerna längs Münzstrasse
och runt Frauenkirche Platz. I Neustadt finns de bästa men också dyraste
restaurangerna och längre österut finns de mer genuina och billigare
restaurangerna (Volkshäuser).
Hotell av alla kategorier
finns det också gott om. Hotell Intercity Dresden torde dock vara ganska
svårslaget om man ser till pris och läge. Det är modernt och kanske inte så kul
men vill man ha lite mer karaktär finns det dyrare varianter i gamla staden.
16 juni, mardrömsredan
börjar. Tåget mot Prag för vidarebefordran till Wien och slutligen Maribor i
Slovenien avgick nästan i tid. Snart
började emellertid problemen. Tåget kröp fram i snigelfart och ganska snart
insåg jag att det fanns risk för att missa anslutningen i Prag. När tåget väl
kom till Prag var det 90 minuter försenat och nästa direktanslutning till Wien
gick mer än två timmar senare. Men det fanns visst en tidigare anslutning via
Breslav men ingen information om jag skulle komma till Breslav i tid för att
byta till Wien. Prags centralstation var lika kaotisk och dålig som förut när
det gällde information. Slutligen bestämde jag mig för att vänta in direkttåget
till Wien. Tåget från Wien till Maribor hade jag redan missat men det fanns en
anslutning från Wien till Graz som jag skulle kunna hinna med en halvtimme
tillgodo. Tåget var 30 minuter försenat från Prag så noll minuters tid för att
byta tåg i Wien. Enda chansen var att vi skulle kunna hämta in tiden under
resan vilket var precis vad som hände. Jag hade plötsligt 25 minuter tillgodo
när jag kom fram så jag hann t o m en kopp kaffe och ringa till Janne. För att
slippa åka ända upp till Graz bad han mig ta lokaltåget från Graz till
Spielfeld precis vid gränsen mot Slovenien. En ny upplevelse och det fungerade
alldeles utmärkt. Jag hade befarat att jag skulle få problem eftersom det stod
Wien till Maribor på biljetten men den österrikiska tågpersonalen bara nickade
vänligt och klippte biljetten. Janne mötte med bil vid Spielfelds station som
verkade ganska öde liksom samhället i övrigt. Med inträdet i EU och den nya
motorvägen mellan Graz och Maribor har de gamla gränsövergångarna som Spielfeld
förlorat i betydelse. Jag hade börjat resan kl 8 på morgonen och var framme i
Duplek hos mina vänner kl 23, en ganska hyfsad resa.
17 till 21 juni tillbringade
jag i Duplek, hjälpte till lite med gårdssysslor som att stapla ved och lärde
känna Sonjas bor Stanne. Han hade flyttat från Ljubljana och bosatt sig i
Duplek i en av lägenheterna hos storfamiljen Cernic-Lagerwall. I övrigt var det
mesta som förr och den slovenska våren fortsätter. Till skillnad mot i Nordafrika
är den helt fredlig och bedrivs med rättsliga medel. Således har den senaste
tiden premiärministern och borgmästaren i Maribor avsatts och åtalats för
upprepade fall av korruption. Naturligtvis förstår de ingenting.
Förhoppningsvis fortsätter utrensningen så att Slovenien kan få tillbaka
åtminstone en del av de försnillade pengarna och en del av sitt ekonomiska
rykte. Det finna ingen anledning för Slovenien att bli ett nytt Grekland.
På morgonen den 21 juni var
det dags att åka vidare med tåg till Wien för vidarebefordran till Linz och min
systers Linas födelsedag. I Wien anslöt hustru Ulla som flugit ner och vi tog
ett tåg med Westbahn, ett nytt privat
tågbolag som snabbt och billigt levererade oss till Linz. Tågbesättnigens
uniformer bestod i princip av jeans och tshirt med bolagets logga. Ingen var över 25 år
och det var bra service och full fart, sånt gör en glad i hjärtat. Dessutom var priset hälften mot vad vi skulle betalt på Österrikes statliga järnväg, ÖBB..
Lina mötte i Linz och vi
övernattade på en bondgård 500 meter från hennes hus. Rummet v i fick hyra var
rent och snyggt med eget badrum. Frukosten bestod av allehanda österrikiska
läckerheter och ett korsförhör från bondmoran avseende det svenska kungahusets
senaste förehavanden med bröllop och födslar m m.
Den 22 juni. Trevlig
födelsedagsfest i 1980-talsanda med mycket folk och fint väder nere på byns
idrottsplats. Av översvämningarna märktes mest all sand som låg och skräpade
längs Donaus stränder men även ganska högt upp. Fotbollsplanen hade med nöd och
näppe undgått översvämningen. Andra hade inte varit så lyckosamma och
ersättningen för vattenskador från försäkringsbolagen ligger på 20 % och från
stat och kommun på 0. För många är det en ekonomisk katastrof.
 |
| Systerson och diskjockey |
 |
| Svåger |
 |
| Födelsedagsbarn |
 |
| Ung festdeltagare - Linas bonusdotterdotter |
 |
| Visst har vi trevligt |
Den 23 juni. Resan till
Kroatien gick med tåg via Salzburg och Villach mot Zagreb. I Villach bytte vi
tåg till SJ (Slovenska järnvägen). Efter att ha blivit bortskämda på de
österrikiska tågen med nästan lyxiga restaurangvagnar var det dags att dra åt
svångremmen. Inte en restaurangvagn, ingen servering, inte ens ett litet förråd
hos konduktören där man kunde köpa det nödvändigaste. Nåja, vi överlevde det
också och var framme lite efter kl 17 i Zagreb så vi hade gott om tid att gå ut
och äta middag.
På morgonen den 24 juni var
det dags för den sista etappen med buss till Mali Losinj och fem immar senare
var vi framme och möttes som vanligt av familjen Pavkov med bil och stora
famnen. Mali Losinj var sig likt, nästan. EU och ryssar sätter numera sin
prägel på staden. På kvällen den 30 juni var det stort evenemang på stadens
torg med tal av borgmästaren och andra lokalpolitiker. Tydligen skulle allt bli
bra nu när Kroatien kom med i EU den 1 juli. Någon större entusiasm märktes
dock inte bland lokalbefolkningen - nästan hälften av kroaterna hade röstat nej till
medlemskap året innan – och vi turister drack vårt kaffe som vanligt. Det är mest de unga som hoppas på att man ska bli av med korruptionen i landet. Stackarna har aldrig varit i Bryssel.
 |
| Mamma Pavkov med dotter Sanja |
Något som däremot väckt
större uppmärksamhet och upprördhet är ryssarnas framfart i Mali Losinj. Två
ryssar har köpt varsitt stort hus i den bästa badviken och rustat upp dem. Så
långt är allt väl. Sedan behöver de bygga en stor brygga så de kan lägga till
med sina lustjakter och på något sätt lyckats få byggnadstillstånd. Det ska
tilläggas att just det här området är att betrakta som naturreservat och
nybyggnationer har varit små och få tidigare. Det som emellertid gjorde
lokalbefolkningen riktigt upprörd var när en av ryssarna privatiserade en liten
badbrygga utanför sitt hus och lät sätta upp en skylt och anställde en vakt för
att se till att detta efterlevdes. I Kroatien är det nämligen så att man har
något som liknar vår allemansrätt och stränderna är till för alla även där det
t ex finns hotell. När vi åkte hem hade frågan polisanmälts och borgmästaren
som beviljat den s k koncessionen för ryssen har en del obekväma frågor att
svara på kanske.
 |
| Uli och Antonia på vår balkong |
Venedigs bevingade lejon
syntes återigen i hamnen efter några hundra års frånvaro. En gång i tiden
tillhörde hela den kroatiska kusten republiken Venedig innan området tillföll
Österrike efter Napoleonkrigen. Ett par av de större fritidsbåtarna förde
Venedigs stadsvapen det bevingade lejonet som flagga. Märkligt men trevligt.
 |
| Fundersam, vad månde bliva här? |
De enda andra förändringarna
var att ett par nya restauranger hade tillkommit nere i hamnen och att ett
litet hotell med restaurang hade slagit igen. De nya restaurangerna heter Boca
Vera och Deveron och serverade riktigt bra mat till rimliga priser (under 100
kr för en varmrätt). Våra gamla bekanta Chalvien, Barracuda och Hotel Apoksiomen.fanns
kvar. Chalvien för lokala specialiteter, Barracuda för fisk och Apoksiomen för
kött. Den senare restaurangen är lite unik för det är inte så vanligt att restaurangerna
i Kroatien är så duktiga på att steka biff. Pris ca 110 kr för en ordentlig
biff med tillbehör. Bra vinkällare men ganska dyrt. Barracuda är en excellent
fiskrestaurang och deras biff på tunafisk är superb, endast 95 kronor.
 |
| Boca Vera |
På morgonen den 6 juli var
det dags att säga adjö till Mali Losinj och familjen Pavkov igen. Den här
gången blev det inget uppehåll i Louvran utan vi åkte direkt till Zagreb dit vi
kom lagom till lunch. Vi checkade in på pension Grahor som vanligt och gick för
att äta lunch. Det regnade i Zagreb, riktiga störtskurar. Det kändes nästan
skönt efter två veckors oavbrutet solsken. Ett litet nytt inslag i stadsbilden
detta år var renässansveckan. Stora torget hade gjorts om till en tidstrogen
miljö med riddare, gycklare, handelsmän, hantverkare, smeder, musiker m m.
Säckpipor ingick i musikensemblen vilket tydligen var ganska vanligt på den
tiden även utanför Skottland. Middag avåts på vårt stamställe Vinodol men den
här gången blev det lite annorlunda. Som vanligt beställde vi en dalmatinsk
tallrik som förrätt med diverse skinkor, korvar och ostar att dela på. När vi
sedan skulle beställa huvudrätten uppstod för en gångs skull en
kommunikationsmiss. Vi ville båda ha samma rätt men kyparen trodde att vi ville
dela även på denna. Så döm om vår förvåning när vi fick in en stor rumpstek med
ganityr och två tallrikar. Eftersom kroatiska portioner tenderar till att vara
ganska stora så behövde vi inte gå hungriga från bordet. En kopp kaffe på Café
Hemingway på vägen hem och till sängs.
Den 7 juli. Dags att ta
flyget hem till Stockholm. Germanwings skötte sig klanderfritt den här gången
och vi kom hem i rätt tid och med allt bagage.
Och så var denna
sommarsemester tillända. Nästa resa blir till Sydafrika i november med bland
annat safari i Krügerparken. Vi hörs efter det.
