Mali Losinj - ett förlorat paradis?

Sommaren 2015 var vi som vanligt i Kroatien, närmare bestämt i vår favoritort Mali Losinj som jag beskrivit i tidigare bloggar. Under de sju år vi varit där har inte mycket hänt och vi har lärt oss uppskatta den lite sjabbiga tidlösheten. Det är faktiskt lite av Slow Living. Vi har våra favoritkaféer och restauranger och vår favoritstrand. De stora upplevelserna får vi under våra kryssningar jorden runt.

Vägen ner till Mali Losinj tog vi även i år förbi Janne och Sonja i Slovenien där vi skulle inviga deras nya uteplats med en äkta svensk sillunch med åtföljande middag. Jag kom till Maribor med tåg morgonen den 11 juni och Ulla flög till Graz där vi hämtade henne kl 6 på kvällen. Inte oväntat var bagaget inte med vilket var tråkigt eftersom snaps och sill låg i det. Vi har uppskattat att vi har ungefär 50% chans att vi får med oss allt bagage när vi flyger. Detta är något som blivit allt vanligare de senaste två till tre åren.

Stane och Stani

Hårfagert


Dagen därpå var det dags för den stora invigningen med inbjudna gäster, bland annat två svenska par som bosatt sig i Slovenien på deltid. Ullas bagage hade fortfarande inte kommit kl 12 och vi började förbereda lunchen med vad vi hade. Precis när vi hade satt oss till bords kom bagaget och dagen var räddad. Den 16 juni åkte vi med Janne och Sonja till den lilla kuststaden Piran. Jag har varit där tidigare och beskrivet den i min blogg men det är alltid lika fint att besöka denna underbara lilla pärla.

Torget i Piran

Gränd i Gamla staden

Den venetianska muren i bakgrunden

Pirans torg på natten

Nästa morgon körde våra vänner oss till Rijeka där vi tog bussen till Mali Losinj. Ett tips, beställ gärna biljetterna på nätet hos Autotrans innan resan. Dels blir det lite billigare men framförallt säkerställer man en sittplats. De få avgångarna är väldigt populära.

Allting verkade sig likt när vi kommer till Mali L eftermiddagen den 17 juni. Familjen Pavkov mötte oss som vanligt och snart är vi installerade i vår lägenhet. Morgonen därpå gick vi som vanligt till vår badplats i Cikatviken och nu upplevde vi förändringarna. Redan förra sommaren märkte vi att Hotel Bellevue renoverades i rasande takt. Vi tänkte inte så mycket på det eftersom det behövdes säkert, det verkade rätt slitet. Nu var hotellet ombyggt till ett femstjärnigt lyxhotell och badplatsen nedanför hotellet hade också byggts om och förbättrats. Det hade vi inte heller något emot egentligen.

Bellevues badstrand

Nya Bellevue hotell

Interiör från Bellevues lobby

Villa Hortensia som tidigare varit ett enkelt pensionat med restaurang hade byggts om till ett exklusivt lyxhotell med 8 sviter och ett dubbelrum med privat badplats. Det var när vi hörde detta som vi började ana oråd.

Villa Hortensia med privat badplats

Tydligen skulle även Bellevues badplats privatiseras och det byggdes staket och grindar. Vi pratade med våra vänner Pavkovs men de visste inte mycket. Ett konsortium hade satsat stora pengar på dessa projekt - det ryktades till och med om att det var EU-pengar - men lokalbefolkningen hade inte fått någon information av sina politiker. Det finns en lag i Kroatien som säger att ingen får äga mark närmare än 30 meter från strandlinjen. Detta är för att säkerställa att kroaterna har fri tillgång till sitt älskade hav. Tydligen hade konsortiet hittat en väg runt detta. Vai-Dominik Wacker som driver strandkaféet Latino Beach i Cikat säger att konsortiet kan ha fått en koncession på t ex 50 år på strandområdet så att de kan privatisera det. Han har byggt upp Latino Beach - som är ett populärt tillhåll för många av campingturisterna i närheten - med sina egna händer men nästa år går kontraktet ut och han vet inte om det kommer att förnyas.

Latino Beach

Det gick också rykten om ytterligare övertaganden och nybyggnader så frågan är hur mycket som blir över för allmänheten och camparna i Cikat i fortsättningen. Längre in i viken byggs den vackra gamla villan och pensionatet Alhambra ut till ytterligare ett superhotell. När det blir klart kommer hela den inre och bästa delen av Cikatviken att vara privatiserad. Detta är ett exempel på vad jag kallar fulkapitalism där lokalbefolkningen blivit helt överkörd. Några nya arbetstillfällen verkar det inte heller bli eftersom personalen rekryteras från bemanningsföretag i Zagreb. Rykten går om mutor och korruption.

Penningtvätt i Mali Losinj
 

Samtidigt som detta pågår har man börjat bygga en vattenpark med bassänger och vattenrutschbanor mellan Cikat och staden. Detta ska vara till för campingturisterna. Frågan är om detta ska ses som någon form av ersättning för förlorade badmöjligheter i Cikat. Nästa fråga blir att om badstränderna stängs för allmänheten vad händer då med den gång- och cykelväg som går mellan hotellen och badet. Kommer den också att stängas av. Det skulle innebära ett stort avbräck för alla som cyklar och vandrar längs de fina strandpromenaderna.

 

En annan ovanlig sak var något som inte inträffade. Den 22 och 25 juni är viktiga helgdagar i Kroatien och brukar firas med sång, dans och tal av borgmästaren på torget i Mali Losinj. I år var det ingenting och någon borgmästare syntes inte till. Höll han sig undan med avsikt?

 

Den första juli var det dags att lämna Mali Losinj med buss mot Lovran där vi som vanligt stannade till på Hotel Bristol ett par dagar. Där var det mesta sig likt förutom att den lilla trevliga italienska restaurangen mitt i gamla staden hade förvandlats till någon sorts musikkafé med skyhöga priser. Solnedgången över Kvarnerbukten vad denna gång osedvanligt vacker.

Fullmåne över Kvarnerbukten

Lieber Mond du gehst so stille ....

 

Den tredje juli fortsatte vi med buss till Zagreb. Den här gången hade vi avsatt två dagar för att hinna se mer av staden men naturligtvis blev jag sjuk. En ordentlig förkylning med feber som gjorde att sightseeing och museibesök fick vänta till nästa gång. 

 

Söndagen den 5 juli var det dags för hemfärd och vi landade på Arlanda på utsatt tid med allt bagage. Kors i taket.

 

Den stora frågan som vi ställer oss nu är om vi ska åka tillbaka till Mali Losinj nästa sommar. Svaret är, vi får se. Vi ska hålla kontakt med våra vänner därnere och se vad som händer. Själva den charmiga staden finns ju kvar även om det blir ett stort avbräck om den bästa badplatsen inte längre är tillgänglig. Om man ska vara kritisk är detta ett exempel på vad jag kallar fulkapitalism där nyttan för en liten elit går ut över de mångas behov. Jag har principiellt inget emot att rika människor kan åka till exklusiva semesteranläggningar men dessa brukar ofta ligga ganska avsides och påverkar inte lokalbefolkningen och andra turister. I detta fall har man byggt anläggningen mitt i det mest populära och utnyttjade strandområdet i Mali Losinj. Det är ungefär som om man skulle bygga ett lyxhotell på Tylösand och stanga av den bästa delen av stranden för allmänheten. Cikatviken är också den enda riktigt skyddade badplatsen i närheten av Mali Losinj och är det enda bra alternativet när det blåser ordentligt. Det blir svårt för dem som inte har bil att kunna få tillgång till en bra badplats.

 

Nästa resa blir en rejäl kryssning runt Sydamerika från Buenos Aires till Valparaiso i december. Jag återkommer med en ny reseskildring efter den.

 

Hälsningar

 

Olle