Brasilien nov-dec 2018

Kryssning till Brasilien 21 november till 10 december.

21 november. Tidigt flyg till Milano för att ta oss vidare till vårt kryssningsfartyg Costa Favolosa som väntar i Savona. Framme i Milano vid tiotiden finns det ingen som möter oss. Efter en del letande hittar vi någon som tror att Costas passagerare ska träffas vid utgång 7 kl 11. Vi där på utsatt tid och har man sett, där finns både medpassagerare och reseledare. Efter att ha räknats tre gånger bär det av mot Savona. Resan tar tre timmar och den första delen passerar ett helt öde och regndränkt landskap, något av det mest deprimerande jag sett. Kanske blir bättre på våren och grönskan.

Väl framme i Savona vidtar en osedvanligt långsam incheckningsprocess. Efter 90 minuter konstaterar jag att fartyget kommer att ha lagt ut innan incheckningen är klar med nuvarande tempo. Tydligen upptäcker någon detta och resten av proceduren går blixtsnabbt. Märkligt? Svär för mig själv, varför använde jag inte vår Costa Club-status för att gå före i kön. Väl ombord fungerar rutinerna som vanligt. Kort, hytt med välkomstskumpa, livbåtsdrill och middag. Två äldre svenska damer och en isländska som bordssällskap. Trötta efter tidig resstart och till sängs ganska snart.

22 november Marseille. Vi tar fartygets charterbuss för 10 euros in till centrum. Vi går av strax innan den gamla hamnen och går sista biten. Riktig julstämning, kajerna är fyllda av stånd med allsköns krams, mycket bakverk i form av julkrubbor med mera men även fint målade keramikfigurer enligt principen bygg din egen julkrubba men även kända figurer från Marseille.

Bakverk?

Oj, har dom pastis här?

Vi stannar vid ett av de många kaféerna vid strandpromenaden för en cappucino och en pastis. Vadå, klockan är faktiskt efter 11. Vi går vidare längs kajerna mot centrum av gamla staden. Nu är det lite mer traditionella stånd där det också säljs mat och dryck, inklusive dagens fångst. Centrum i Gamla stan är trevligt med trånga gator och många små affärer.

Vy från centrum

Marseilles katedral

Tillbaka till båten hinner jag kolla upp gymmet men det är packat med folk. Prövar bastun men det är inget för svenskar. Någon har inte duschat innan han går in i bastun och lukten av svett är inte trevlig. Det finns tyvärr inte samma regler som i Norden om att duscha innan och sitta på medhavd handduk. Till råga på allt finns det bara två duschar i omklädningsrummet. Till middagen har vi fått nya bordsgrannar. De två svenska damerna är borta, isländska Gudrun är kvar och ett norskt par - Trudi och Rune - har tillkommit. Det visar sig bli en trevlig kvintett eftersom vi alla är beresta och har många historier att utbyta.

23 november till havs. Prövar frågesporten men det är problematiskt. Frågorna måste ställas på fem olika språk så alla kan förstå och det tar tid, dessutom är frågesportsledarens engelska rätt dålig. Passagerarna är en blandad samling. Portugiser och brasilianare verkar vara den största, därefter italienare, fransmän och tyskar. Få nordbor och inte många engelskspråkiga.

24 november i Malaga som är sig likt efter vårt förra besök då vi gjorde kryssningen från Västindien till Venedig i april 2014. Vi tar en promenad in till centrum längs den vackra strandpromenaden. Klockan närmar sig 11 och affärer och restauranger börja komma igång. Efter ett tag går jag tillbaka och Ulla fortsätter. Jag beställer en sangria nere i hamnen och får ett jättestort glas med riktigt bra sangria. I hamnen ligger ett par svenska segelfartyg, bland annat svenska flottans skolfartyg Gladan som nu är privatägt men hyrs ibland av flottan för att utbilda ny personal i grundläggande sjömanskap.

25 november, Casablanca. Nej, Ingrid Bergman var aldrig i Casablanca och det fanns inget Rick's Café heller då. Nu kan man se Ingrid Bergmans uppförstorade fotografi på en husgavel och någonstans finns också något som heter Rick's Bar. Men ryktet efter filmen lever kvar och har lockat turister till Casablanca i decennier.

Ingrid B

 Det moderna Casablanca är Marockos största stad med fem miljoner invånare och har den fjärde största hamnen i Afrika. Det mest sevärda är Hassan II:s moské som anses vara världens tredje största moské men ståtat med världens högsta minaret som är 210 meter hög. Till vår förvåning får vi inte bara gå in i moskén men även ta bilder. Enda kravet är att vi tar av oss skorna och sätter på oss tofflor som finns vid ingångarna. Denna fantastiska helgedom är ett måste om man besöker Casablanca. Moskén rymmer 25 000 personer och ytterligare 80 000 ryms på torget utanför. Männen ber på golvet i bönehallen och kvinnorna (inte så många) på läktare över golvet.

Marocko är sunnimuslimskt och sekulariserat ungefär som Turkiet innan Erdogan. Kristna och judar får utöva sina religioner fullt ut och bygga egna helgedomar. De kan även väljas till parlamentet. Det skulle inte förvåna mig om judarna har det bättre i Casablanca än i Malmö. De enda restriktionerna som finns är riktade mot shiamuslimerna som är välkomna till sunnimoskéerna men inte får bygga egna moskéer. Vi åker genom de gamla franska kvarteren med sina byggnader i art deco-stil mot kungliga palatset mitt i hantverkarkvarteren.

Basarerna i Casablancca

Ett av stadshusen med text på arabiska, berber och franska

Vattenförsäljare

Innan dess hinner vi med ett besök i en butik som säljer olika slag av alternativmediciner (örter m m). Det drar ut på tiden eftersom en av guiderna har intressen i affären tydligen och vill att vi köper så mycket som möjligt. I Marocko är franska andraspråket precis som engelska i Sverige. Inte så många talar engelska.

26 november till havs. Kaptenens mottagning med dito galamiddag. Brasilianarna verkar gilla att klä upp sig, särskilt kvinnorna.

27 november, Madeira och Funchal. Lite av same, same som för drygt fyra år sedan. Vi tar en promenad längs hamnen men jag börjar få lite ont i fötterna på grund av det ojämna underlaget och går tillbaka till fartyget.

28 november, Tenerifa och Porto Cruz. Inte någon turiststad precis. Mitt i staden ligger ett stort raffinaderi som försörjer många kryssningsfartyg med bränsle. Min höger stortå är inflammerad och jag stannar ombord.

29 november till havs. Stortån värre. Kaptens mottagning för Costa Clubmedlemmar i teatern. Lite skumpa, lite underhållning, litet tal av kaptenen. Det är också Islands hundraårsjubileum som en fri stat. Senare blir det riktig underhållning på däck tre med dans och musik. Det är country som gäller och som svensk njuter man när man spelar Rednex och Cotton Eye Joe. Det är många som dansar country på riktigt och ett härligt tryck. Funderar på om inte de här mer eller mindre improviserade tillställningarna är roligare än de arrangerade i teatern.

Våra bordsgrannar Turid, Rune och Gudrun

Och så vi

30 november: Dags att besöka skeppsdoktorn. Kliniken verkar proffsig men ingen av läkarna talar engelska, vilket däremot ett par av de yngre sjuksköterskorna gör. En timme senare, en spruta i baken ett par pillerburkar och 2600 kr fattigare haltar jag ut därifrån.

01 december. Till havs, bra väder. Smärtorna har minskat men foten börjar svullna.

02 december. Till havs. Bättrar på solbrännan.

03 december. Till havs. Vi passerar ekvatorn med sedvanliga hyss. Vi hinner även med en rundtur i köket. Mycket imponerande och vilken organisation, alla vet exakt vad de ska göra.

04 december. Vi når Brasilien. Recife och Olinda norr om Recife står först på tur. Olinda som ligger på en kulle ovanför Recife grundades redan 1535 och blev ett viktigt centrum för sockerhandeln. Holländarna intog både Recife och Olinda i mitten av 1600-talet men blev bortmotade av portugiserna efter ett tiotal år. Innan de lämnade Brasilien förstörde de i princip alla större byggnader, även kyrkorna i de områden de hade erövrat. Så de kvarter vi åker igenom och de kyrkor vi besöker är från perioden efter holländarna. Olinda ligger mycket vackert på sin höjd (betyder den vackra) och har många vackra hus och kyrkor men även många ruckel. Husen är mycket färgglada vilket guiden förklarar med att på den tiden hade man inte husnummer utan varje hus hade istället sin särskilda färg. Det finns många kyrkor och kloster i Olinda. Det kanske mest berömda är Fransiskanerkonventet som har en jättelik altartavla av rent guld. År 2001 monterades den ner och fraktades till New York för att ställas ut på Guggenheimmuséet.

Katedral 1

Katedral 2 med den gyllene altartavlan

Typiskt portugisiskt motiv på kakel med sedelärande berättelser

Varje del väger 13 ton. Vi åker ner till Recife och beskådar några historiska platser. Flera av de gamla holländska byggnaderna finns kvar. Det gamla fängelset har gjorts om till kulturcentrum, dvs en sorts minigalleria där man kan köpa hantverk av alla sorter. De gamla cellerna fungerar utmärkt som butiker.

Gammal holländsk guvernör fast tysk. Anlade stadsparken.

Baobabträdfrån Afrika, många hundra år gammalt

Fängelse konverterat till kulturshopping

 En lång tur till stränderna genom den lätt kaotiska stadstraficken. Stränderna är uppdelade i två kategorier. Turiststränderna utan hajar, de allmänna stränderna med hajar. Beslutar oss för att skippa badet idag.

Varning

Allmänna stranden

Polis? Se svensk slang för polis (plit)

05 december. Vi färdas söderut och kommer till den mindre staden Maceio där vi åker på en mycket trevlig båtutflykt på ett par stora sötvattenslaguner. Vi kommer till en trevlig badstrand där man kan bada i sötvatten eller havsvatten. Vår utflyktsbåt erbjuder vatten och frukter vilket svalkar i värmen, temperaturen ligger på + 30 grader. Längs lagunens stränder ligger många barer och restauranger dit många från staden kommer på kvällen för att äta och dricka.

Utflykt på sötvattenslagun

Kollar kursen

Melonätare

Fiske med sjöjungfru

Badstrand med bar

Jag och min Corona

Havsstrand, vattnet stiger snabbt

Krabba

Många trevliga hus längs stranden

Hästsimning

På kvällen är det italiensk afton på fartyget med italiensk meny och helst italiensk klädsel (rött, grönt och vitt). O sole mio och allsång.

06 december. Salvador da Bahia. Utflykten blir 6 timmar istället för 5 men det är det värt. Men faktum är att vi faktiskt kunde ha gått in till centrum från vårt fartyg via hissen. Det skulle innebära att vi knappt kan se allt det sevärda i staden enbart till fots. Det som först slår oss är att staden är ren. Vi ser varken cigarettfimpar eller någon annan form av skräp. Trots att det inte finns speciellt många papperskorgar. Det är lite grann som i Australien, alla tar med skräpet hem. Kampanjen håll Bahia rent har verkligen gett resultat. Någonting för Stockholm kanske. Det finns mycket att se i Salvador da Bahia som är en storstad på över tre miljoner invånare. Gamla staden påminner om Stockholms men är färgrikare och mer livaktig. Gatuförsäljare, musiker och andra artister finns överallt. På ett torg är det uppvisning i Capoeira, en brasiliansk blandning av dans och kampsport.

Slavmonumentet

Strandnära

Vi två

Fyren

Dames de Lac

Trappa i favelan

Torget, uppgång via hissen

   

Capoeira

Brasiliansk konst

       

Torget i Gamla stan

Brasiliansk foodtruck, garanterat hemlagat

                       
Vi äter lunch på en restaurang en bit utanför centrum i ett höghus. Elva våningar upp och mycket elegant så man känner sig som något katten släpat in när vi kommer i shorts och Tshirts. Maten och servicen är utmärkt, till och med bättre än på vårt fartyg. Den här staden verkar vara annorlunda än liknande i Brasilien. Den kanske har en borgmästare som använder pengarna till stadens bästa i stället för att stoppa dem i egen ficka. Till och med favelorna har elektricitet, vatten och hälsovård. Kan väl tänka mig att komma tillbaka till denna trevliga stad.

07 december Ilheus. En liten hamnstad med litet torg och sedvanlig kyrka. Den här kyrkan är lite annorlunda eftersom den är byggd på 1960-talet men i gammal stil, troligen rokoko. Annars är Ilheus mest känd för att vara födelseplats för Jorge Amado, författare och nobelpristagare. Efter en kort titt på stadens centrum går utflykten vidare till ett vackert litet vattenfall mitt inne i ett naturreservat. Det var en lång promenad ner till vattenfallet och en ännu längre promenad upp. På vägen tillbaka besöker vi en chokladfabrik, dvs vi får besöka butiken intill men inte gå in i fabriken på grund av hygieniska skäl.

Modern kyrka brasiliansk stil

Enkel och stilren inredning, inte typisk

 Pizzeria Venezia, känd från bok av Jorge Amado

Författaren

Vacker strand och inte ett hotell i sikte

Läskande kokosnöt

Badnymfer i fall

På kvällen var det galamiddag igen, temat vitt. Sista kvällen ombord med extra dricka, mat och uppträdande av både proffstenor och personal i stora matsalen.

Vin, sång och kvinnor

Fest i matsalen

08 december till havs. Tanken är att vi ska bättra på solbrännan men just denna dag regnar det och blåser ordentligt. Så det blir inomhusverksamhet med läsning och korsord. På natten blåser det upp ordentligt och vi måste nästan hålla i oss i sängen för att inte ramla ur den.

09 december och Rio de Janeiro möter oss med ett strålande väder och ett fantastiskt vackert inlopp mot staden.

 Vi lämnar Costa Favolosa för sista gången för en busstur runt Rio innan det är dags att åka tillflygplatsen. Nära hamnen kan vi se en stormuralmålning med indianansikten fast de sista verkar ha hamnat lite fel geografiskt, eller?

Eskimo?

Vi hinner med att bese de berömda stränderna vid Ipanema och Copacabana innan vi åker upp mot Sockertoppen där vi har en fantastisk utsikt över staden och Cristi Redentor.

Lagunen

Efter stormen

Rio är en vacker stad med sina höjder, stränder och stora grönområden. De fattiga kvarteren (favelorna) ligger på behörigt avstånd från centrum. 

En del väljer den svåra vägen

och en del den enklare

Utsikt från linbanans mellanstation

Mycket lokal flygplats med havsutsikt

Turist

Vad var det nu han heter

Flygplatsen är mycket modern och incheckningen går smidigt. Arlandavarning på priserna, lite förvånande eftersom Rio annars är en ganska billig stad. Hemresan med Air France till Paris mycket bra. Det bjuds äkta champagne som aperitif, mycket klassig. Mat och underhållning toppen.

10 december, tillbaka i Stockholm efter en händelsefylld resa. Svårt att gradera den jämfört med andra, varje resa är unik. Men jag har äntligen sett mer av Brasilien och framförallt det som inte bara är badorter. Det finns många platser det vore värt att besöka där, kanske framförallt Salvador da Bahia som verkar ha det mesta. Nackdelen är den långa förflyttningen över Atlanten. Kanske det optimala vore ett strandhugg varannan dag. Ibland blir det jobbigt med utflykter varje dag.

Vad beträffar brottsligheten i Brasilien lev vi varnade även av våra brasilianska medpassagerare. Själva märkte vi ingenting men hur stor risk löper man när man åker i grupp i en buss. Däremot att gå ensam med värdesaker både i väska och på sig kan inte rekommenderas oavsett om det är dag eller natt. Salvador da Bahia kändes dock kanske som något säkrare på något sätt. Det kanske beror på att man där satsar mer på ordning och reda och rimlig välfärd även för de fattigaste.