På resa i Europa med båt, tåg och buss

När hustrun nu också blivit pensionär tänkte vi ta en extra lång sommarutlandsresa. Vi tänkte också besöka gamla vänner och pröva att åka mer tåg (ingen flygskam, bara för att det är trevligt). Oavsett rubriken flög vi också och åkte bil och konstaterade att allt har sin tid.

Båtresan
Först går flyget till Milano den 25 maj varifrån vi tar tåget till Genua. Vi håller på att missa pendeltåget från flygplatsen då man plötsligt byter plattform och vi får stressa över till den nya plattformen. I Milano blir vi ofrivilligt hjälpta av en ung dam som prompt ska bära våra väskor ombord på tåget trots våra protester. Naturligtvis förväntar hon sig betalt. Varning för hjälpsamma personer på tågstationer, det kan leda till att man blir av med bagaget. Väl framme i Genua finner vi att hotellet ligger bara 200 meter från järnvägsstationen. Ännu bättre är att i huset bredvid ligger en riktig italiensk familjerestaurang med bra mat och bra priser. Överhuvudtaget märker vi att Genua inte är någon riktig turiststad, Priserna är kanske hälften mot Venedigs t ex. Staden är överraskande vacker där den ligger på terrasser med utsikt över den stora hamnen. Härifrån går färjor till många destinationer i västra Medelhavet inklusive Nordafrika. Vi tar en promenad ner mot hamnen och då upptäcker vi att kryssningsterminalen bara ligger en kilometer från hotellet med nedförsbacke större delen av vägen. Inget behov av taxi trots tunga väskor, det blir bara att rulla på. Detta visar också på probemet att uppskatta avstånd på Googles kartor.

Utsikt mot Genua från vårt fartyg

26 maj, dags att gå ombord på Costa Cruises skepp Costa Pacifica. Nu har vi lärt oss att dra fördel av vårt medlemskap (nivå högsta) i Costa Club och passerar elegant förbi de långa köerna vid ombordstigningen. I hytten finner vi som vanligt en flaska mousserande vin på kylning och välkomstbrev från kaptenen. Tyvärr har vårt bagage samma förtur men vi hinner äta lunch i buffetmatsalen. Sedan vidtar det vanliga med livbåtsdrill och middagsförberedelser. Bagaget är på plats. Middagen blir en trevlig överraskning, inte för att maten är bättre men omgivningen och servicen är på en högre nivå (Costa Clubs Diamantklass).

27 maj, Barcelona. Vi tar båtens pendelbuss mot den stora turistattraktionen, las Ramblas. Det är en två kilometer lång turistfälla med barer, restauranger, levande statyer, souvenirbutiker m m med löjligt höga priser. 100 kronor för en sangria! Efter en knapp timme har vi fått nog och smiter in på en sidogata utan turister och äter lunch till ett någorlunda rimligt pris. Det är ganska skönt att komma tillbaka till lugnet på vårt fartyg. Inte undra på att de vanliga Barcelonaborna börjar bli trötta på turistifieringen.

Barcelona men inte las Ramblas

28 maj, Valencia. Vilken skillnad. Visst finns det turister men i rimligt antal. Vi tar en lokalbuss till Gamla staden för 3 euro per person, Costa ville ha 13 euros för sin buss. Gamla staden  är mycket vacker med omsorgsfullt renoverade hus. Ett rent nöje att spatsera runt i och inte en inkastare så långt ögat når. De nya byggnaderna är anpassade till miljön runtomkring och det är rent, rent, rent. Vilken skillnad mot Barcelona. En lunch för två på en kvarterskrog ca 100 kronor. Jättefin saluhall men fullsatt på den enda restaurangen. Valencia känns på något sätt mer genuint än Barcelona trots en del turister.

Ett av torgen i Valencia

29 maj, Cadiz. Var Spaniens viktigaste flottbas redan under den stora armadans tid på 1500-talet. Cadiz är nu en modern hamnstad men vi håller oss längst ut på halvön där den gamla staden ligger och den är tillräckligt stor för en halvdags vandring. Staden är full av slingrande gränder, mysiga små torg och vackra gamla hus. Ganska mycket turister men också gott om lokala små restauranger och kaféer. Värt ett besök men inte en plats man stannar en längre tid på.

Cadiz gamla stad

30 maj, Lissabon. En stad som vi besökt många gånger, en av våra absoluta favoriter i Europa. 34 grader varmt och fler turister än förr. Ett måste är Hotel Avenida Palace. Här bodde vi för 36 år sedan. Hotellet ligger centralt vid det stora torget Rossia och är ett 130-årigt monument över kultur, diplomati och spioneri. Ta en Pimms No 1 i baren och läs om historien på baksidan av drinklistan. Undvik Rua Augusta, en gata fylld av turistifierade restauranger med inkastare. Vi åter istället lunch på järnvägsrestaurangen där det är lugnt och svalt. En promenad i sakta mak tillbaka till vårt fartyg längs strandvägen avslutar ett trevligt men lite vemodigt besök. 36 år verkar ibland som en livstid.

Baren i Avenida Palace, aka spionhålan

1 juni, Porto. Undrar varför vi aldrig varit i denna vackra stad trots många resor till Portugal. Vi tar båtens pendelbuss från hamnstaden Leixcios - med en kilometerlång sandstrand - till Porto längs Dourofloden. Bussturen tar 30 minuter och går genom vackra små byar längs kustvägen. Vi ser inte så mycket av vinodlingarna men detta område är hemorten för portviner av alla slag. Porto ligger på sluttningarna på ömse sidor av floden med huvuddelen på norra sidan. En promenad genom staden ger en bra kardiologisk träning med många branta gator. Vackra och välbehållna kyrkor, palats och andra välhållna hus. Turister är det också här ganska gott om som trängs på utekaféerna, souvenirbutiker och portvinsbodar. Efter en lång promenad hamnar vi så småningom nere vid stranden igen där det är fullt liv med uteserveringar och utflyktsbåtar. Naturligtvis avslutar vi besöket med ett glas portvin. Om ni åker till Lissabon gör gärha en utflykt till Porto. Tåget tar inte mer än ett par timmar och går regelbundet och i tid.

Portvinets hemstad Porto

2 juni, till havs. Vi får besök av brittiska immigrationsmyndigheter inför vårt besök på Guersney kommande dag. Kontroll av pass och Costakort. Känns lite märkligt, förövning inför Brexit kanske.

3 juni,Guersney. Vi ligger på redden och ska båtas in. Halvelva tröttnar jag och går till gymmet. Ulla går iland för att göra slut på de lokala pund vi har kvar sedan förra besöket. Den största skillnaden är att lokalbussen höjt priset från 1 till 5 pund för rundresan på ön.

4 juni, Brügge eller Bruges som staden kallas på franska och engelska. En av de vackraste städer vi har besökt. Denna medeltidsstad är på FN:s världsarvslista med all rätt. Staden påminner en del om Venedig med alla sina kanaler men är mindre och mer kompakt. Ta en kanalfärd och låt båtföraren berätta om staden på tre olika språk medan vi passerar förbi de otroligt välbevarade gamla husen. Två saker gör vistelsen lite tråkig, priserna (dock inte som i Venedig) och horderna av turister som gör det nästa omöjligt att ta sig fram på de smala gatorna. Nog bäst att komma hit när det inte är säson, höst eller vår. Dock väl värt ett besök. Man kan flyga till Bryssel och ta tåget hit.

Kanalfärd i Brygge

5 juni, Amsterdam på egen hand. Efter 45 minuters bussresa släpps vi av vid centralstationen precis vid en av påstigningsplatserna för en utflyktsbåt. En kanalfärd är ett måste i Amsterdam. Till skillnad mot Brygge är kanalerna i allmänhet bredare och det går en gata mellan husen och kanalerna. En kanalfärd är ett bra sätt att se Amsterdam, en av världens mest sevärda och intressanta städer. Amsterdamsborna odlar verkligen sitt kulturarv och gud nåde den politiker som får för sig att börja riva de gamla byggnaderna. Efter en timme är vi tillbaka till utgångsplatsen och inser att vi bara sett en bråkdel av staden. En lätt lunch på en restaurang belägen nära både centralstationen och en kanal. En cappucino på ett torg för 50 kronor och det är dags att gå tillbaka till bussen. Amsterdam verkar ha ungefär samma prisläge som Stockholm utom ölen som är billigare. 4 timmar räcker inte långt för att besöka denna metropol med alla sina sevärdheter, bl a en mängd av muséer för alla smaker och intressen.

Gatumiljö från Amsterdam

6 juni, till havs. Under natten rundar vi Skagen och går genom Stora bält.

7 juni, framme i Kiel, vår slutdestination för kryssningen och nu börjar vårt tågresande. Vi börjar vår 7 timmars resa till Kiel på utsatt tid. Ett tag var tåget 3 minuter försenat vilkdet man bad så mycket om ursäkt för och körde raskt in (de ni, SJ). I Freiburg mötte vår gamle vän Uli oss och körde oss till hans och hustru Antonias hem i Herbolzheim där middag väntade.

8-9 juni. Lite utflykter på ömse sidor om Rhen. Färjorna går i skytteltrafik över floden och det finns inga kontroller så man får ingen känsla av att passera en gräns. Speciellt inte som vägskyltarna och orterna har tyska namn och många av innevånarna talar tyska i Elsass. Det mest remarkabla är att fransmännen nu åker över till Tyskland för att handla för att det är billigare. Mycket har förändrats de senaste åren och förut var det tvärtom. Kan kanske förklara de gula västarna. Priserna går upp i Frankrike men inte lönerna medan prisökningen i Tyskland är ringa. Inte middag på terassen hos Chez Uli i kväll utan på en trevlig lokal grekisk restaurang med ingående ouzo. Mycket populärt bland byborna i Herbolzheim.

Frukost med Antonia på lilla torget

Lunch på grekisk restaurang i Herbolzheim

10 juni, avfärd på morgonen från Freiburg till Lausanne. Framme 3 timmar senare i tid trots tre tågbyten. Remy möter oss med bil på stationen och kör oss till deras hus bland kullarna ovanför Lausanne. Ullas sommarföräldrar är också pensionärer och hon var här 1969 och efter det är 25 år sedan vi senast var här men det mesta är sig likt. I huset väntar en överraskning, nästan hela släkten är där med barn, barnbarn och partners. Flera av dem var med på besöket hos oss i april 2018. Det blir ett glatt återseende med många kindpussar och raclette till middag. Raclette är smält ost som åts med kokt färskpotatis och inlagda grönsaker. Till det dricker man te och vin efter tycke och smak. Rasande gott och kaloririkt.

Ostuppskärare

11 juni, utflykter i området och Chaplinmuséet. En biltur längs Genevesjön med oräkneliga vingårdar klättrande på slutningarna till Crosier sur Vevey där muséet ligger. Muséet är mycket sevärt och pedagogiskt upplagt. Små blänkare som att Charlie Chaplin var USA.s högst betalde skådespelare 1914 med 10 000 dollar i veckan. Chaplin blev som många andra skådespelare utvisad från USA under McCarthyeran. 54 år gammal gifter han sig med Oona O'Neil, 30 år yngre, som han fick åtta barn med. Svärfar Eugen O'Neil lär ha varit måttligt förtjust. Vi besöker även Chaplins villa som ligger näst intill och som ingår som en del i muséet.

Utsikt från familjens hus

12 juni, på egen hand i Lausanne. Vi utforskar staden till fots och tunnelbana. Staden är mycket kuperad och ett dagskort kan rekommenderas. En av sevärdheterna är den enorma katedralen. Vi går in i den och jag inser plötsligt att jag är dåligt påläst. Detta är en reformerad-evangelisk kyrka, precis som många av invånarna är reformerta (calvinister). Det finns inte en enda helgonstaty i hela kyrkan. Man behöver inte vara katolik för att man talar franska. En annan sak är att Lausanne kallas olympiska spelens huvudstad. anledningen är att här ligger IOK huvudkvarter. En annan sevärdhet är strandpromenaden längs Genevesjöns kust. Massor med lyxyachter men inte mycket segelaryta så att säga. Prisnivån svindyr. Tar en titt på prislistan utanför de fina restaurangerna och hotellen och hittar istället en liten affär där vi köper en baguette och dryck för en bråkdel. Sedan kan man sitta på en parkbänk vid strandpromenaden och njuta av utsikten lika bra för det. Återresan upp mot hållplatsen där vi ska hämtas görs med tunnelbana och buss. Ulla påstår att hon gick motsvarande sträcka på sin tid men det var 50 år sedan.

13 juni avfärd mot Wien. Resan mot Zürich är en upplevelse i sig. Prydlighet är mottot. Varje gård, by eller stad vi åker förbi är allting absolut rent och perfekt inordnat. Väl framme i Zürich möts vi av en negativ överraskning. Inget tåg mot Wien. Så småningom hänvisas vi till ett litet regionaltåg som kör oss till österrikiska gränsen. Det ordinarie tåget är försenat. Väl framme  vid gränsstationen får vi vänta ytterligare på tåget mot Wien. När vi väl får gå ombord är tåget i anskrämligt skick. Toaletterna är ostädade, tomburkar och chipspåsar på sätena m m. Vi har aldrig upplevt något liknande på den österrikiska järnvägen. Till detta kommer ett par österrikiska ynglingar med varsitt flak öl som de omedelbart börjar decimera. De är dessutom generösa nog att spruta öl på sina bänkgrannar. Ingen personal i närheten, ingen som säger ifrån utom en svensk pensionär (moi). Interrail har sina sidor och det finns en del att arbeta med om tåget ska kunna konkurrera med flyget. Framme i Wien (31 plusgrader) checkar vi in på ett hotell ett stenkast från centralstationen. Middag på kroatisk restaurang.

14 juni, tåget går först kl 16 så vi slappar i den 30-gradiga värmen. Vi tar en titt på det ståtliga slottet Bellevue - egentligen två slott - som ligger nära centralstationen. En fantastisk trädgård skiljer de två slottsbyggnaderna åt. Vi äter lunch i en sval och lummig park på en traditionell österrikisk (steiersk) och tittar på barnen som har vattenkrig. Tåget är full av interrailare och en del öl. Temperaturen i kupén är nästan olidlig. Som vanligt blir restaurangvagnen vår räddning. Tåget anländer ganska försenat till Zagreb vilket inte är konstigt. Österrike, Slovenien och Kroatien har olika elektriska system så först byter man lok innan Slovenien och sedan byter man igen innan Kroatien. Till detta kommer gränskontroll, Kroatien är inte med i Schengen. Först kl 23 är vi framme vid vårt sedvanliga pensionat där stackars Dunja troget väntar på oss. Nåja, vi är trogna gäster sedan 10 år.

Bellevue slott 2

Vem är damen till vänster?

15 juni, upp tidigt för att ta den sedvanliga 9-bussen till Mali Losinj. Den här gången har vi fått pensionärsrabatt utan problem. Normalt sett är det aldrig några problem med köer på vägen ner men den här gången har något hänt. Kön börjar innan bron till Krk och verkar oändlig. Det som hänt är en ny vägtull väldigt ostrategiskt placerad. Efter en halvtimme börjar trafiken flyta på igen och vi är inte alltför försenade till Mali L. Där möts vi på busshållplatsen av både far och son Pavkov. Dejan är hemma från en av sina oändliga sjöresor med jättetankbåtar och är hjärtligt trött på det. Han vill helst komma till ett kryssningsrederi men konkurrensen är stenhård.

16 juni och framåt. Det mesta är som vanligt, bara lite dyrare men det beror mest på den svaga kronan och inte på prishöjningar. Nu ligger Kunan på 1,50 mot kronan istället för 1,20 som förr. Men det är fortfarande prisvärt och vattnet kristallklart. Den 21 juni firas midsommar på kroatiskt sätt nere i hamnen med lokalorkester, pompomflickor och zumbamammor. Helt äkta och jätteroligt.

Badbryggorna i Cikat

Latino Beach i Cikat

27 juni är det dags att ta bussen till Zagreb. Till skillnad från tidigare år stannar vi inte till i Lovran ett par dagar. Ulla vill ha en extra dag i Zagreb istället. Hon gillar den lite annorlunda designen på såväl kläder som skor och priserna också. Extradagen blir dock inte bara shopping utan även kultur i form av museibesök. Illusionernas museum var intressant men kanske mest för barn. Arkeologiska muséet är mycket bra och ger dessutom en bra inblick i Kroatiens och dess närområdes historia. Slutligen modelljärnvägsmuséet för oss män som aldrig blir vuxna. Det största liknande muséet ligger i Berlin men detta är en hyfsad lillebror. Ett annat muséum som vi varit på tidigare är Zagrebs stadsmuséum, vilket också är värt ett besök. Vi har också lärt oss spårvagnssystemet vilket är perfekt även för oss som kommer med buss eller tåg. Ta spårvagn nummer 6 som stannar både vid busstationen och centralstationen och tar oss upp till centrum av staden för en spottstyver. Biljetter kan köpas på båda ställena. Efter att ha besökt så många av huvudstäderna i Europa slår det oss hur outvecklat vårt kära SL är på många sätt. Undantaget är London och överhuvudtaget det brittiska trafiksystemet vilket är dåligt och dyrt.

30 juni är det dags att lämna Zagreb och ta oss till Maribor. Den här gången tar vi bussen istället för tåg. Halva priset och en timme snabbare. Det är Flix som även öppnat denna möjlighet i likhet med andra ställen i Europa. Nya, bekväma bussar, väl fungerande service m m. Janne hämtar oss på busstationen i Maribor vilket är en ny upplevelse även för honom, annars har det alltid varit centralstationen. Ytterligare en fördel med buss är att vi slipper släpa vårt bagage upp och ner för trappor precis som i Zagreb. Av någon anledning verkar väskorna bli tyngre för varje år. Sonja är i Sverige och besöker en gammal vän så Janne står för maten, grillat förstås. Det är så härligt att sitta på deras kombinerade uteplats med kök omgivna av grönska och katter. Nytillskottet i år är en liten svart kattunge som precis får plats i min handflata.

Lilla Bonny

1 till 3 juli. Vi åker mest runt och tittar på omgivningarna i och runt Maribor. Den stora årliga festivalen har just varit och allt är lugnt. Den gamla traditionella restaurangen på ett av torgen har gjorts om till något som verka vara något modernt italienskt stuk. Lite tråkigt egentligen, man vill ju gärna pröva den lokala maten och inte äta det man lika gärna kan få i Stockholm.

4 juli, tåg till Wien och buss till flygplatsen. Det fungerar alldeles utmärkt och ganska snart är vi tillbaka i Sverige och Stockholm efter 6 veckors utlandsvistelse. Inte utan att det var skönt att komma hem igen.

Erfarenheterna från resan är många. Vi har prövat på de flesta färdsätten från båt till bil. Vi har alltid tyckt om att åka tåg, lugnt och skönt och vi kan i lugn och ro njuta av naturen vi åker igenom. Den här gången börjar man märka det ökande interrailresandet som järnvägsbolagen inte verkar ha varit riktigt förberedda på. Överfulla tåg och i vissa fall ostädade med skitiga toaletter. Det man accepterade när man var 25 år är inte lika kul när man är pensionär. Åka 1.klass är ett alternativ och i vissa fall väldigt mycket dyrare. Både tyskar och österrikare har många bra rabatter på somrarna om man tänkt åka mycket tåg i de länderna. Boka sittplatser. De går att beställa online tillsammans med biljetterna.  Bussar börjar mer och mer bli ett alternativ, både prismässigt och tidsmässigt. Inte lika miljövänligt som tåg men bättre än bil.