Så var det dags igen. Förra långresan gick till Sydney och
Nya Zeeland och nu var det Vancouver och Alaska som gällde för mig och hustrun.
Upplägget var det samma. Vi flög till Vancouver och var där i fyra dagar innan vi
gick ombord på vårt kryssningsfartyg Radiance of the Seas, för övrigt samma
fartyg som vi kryssade runt Nya Zeeland med i vintras.
Upplägget med att åka några dagar innan till
utskeppningshamnen fyller två funktioner, för det första att acklimatisera sig
och för det andra se en intressant stad.
Den 13 augusti kl. 1045 äntrade vi Lufthansas flyg till
Frankfurt där vi bytte till flygbolaget Condor för direktflyg till Vancouver.
Vi var framme kl. 16 samma dag beroende på att vi flög igen tiden på resan västerut.
Den egentliga restiden var betydligt längre. Condor var en mycket trevlig
bekantskap med gott om utrymme och jättebra service.
Vi tog en taxi till hotellet, kostnad ca 250 kr. Vi checkade
in på Barclay Hotel, centralt beläget på övre Robson Street. Hotellet var
ganska litet men trevligt. Tyvärr var det under renovering med hantverkare
överallt. Som tröst blev vi uppgraderade till ett jättefint rum med två enorma
dubbelsängar. Efter att ha packar upp var det dags för middag. Den intogs på en
utmärkt grekisk restaurant på andra sidan gatan. Sedan tog resans vedermödor ut
sin rätt och vi gick till sängs.
 |
| Karta över Vancouvers innerstad |
Vancouver är en
vacker och trevlig stad. Den har två gånger utsetts till världens bästa stad
att leva i och hamnar alltid högt på listan annars. Bidragande orsaken verkar
vara bra miljö, rent och snyggt, många grönområden, mycket kultur, hög grad av
integration och bra kommunikationer. En busslinjekarta lyste dock med sin
frånvaro men genom att läsa på hållplatsernas destinationsskyltar och läsa
kartan gick det att hitta rätt bussar. På minussidan de högsta boendekostnaderna i
Kanada. Vi som bor i Stockholms innerstad tyckte väl inte det var så speciellt.
Övriga priser är rimliga, till och med lite billigare än i Stockholm. En negativ
överraskning var momsen på 12 procent som inte framgick av priserna utan lades
på i efterhand. I Kanada bestämmer
respektive delstat över momsens storlek som kan variera från 5 till 15 %. Staden
är ungefär i Stockholms storlek, innerstaden har ca 600 000 invånare och
hela Vancouver ungefär 1,4 miljoner invånare. Engelska är det största språket
men därefter kommer kinesiska i olika former. Minoriter har blivit majoritet de
senaste 30 åren och 51 procent av invånarna består av så kallade synliga
minoriteter. Detta beror främst på en mycket stor invandring från Asien, främst
Hongkong men även Indien och Indonesien.
|
| Indianstaty? |
Dag 2, den 14
augusti, var det gympaskorna på. Nu skulle vi börja utforska Vancouver till
fots. Vi gick norrut på Robson Street mot Stanley Park och vände sedan ner mot
den västra delen mot Seawall. Den är en kombinerad gång- och cykelbana som
löper runt hela den halvö som innerstaden är byggd på. Efter två timmars rask
promenad hade vi nått södra delen av Seawall och kände för en lunchpaus. Denna
sträcka dominerades av två stora stränder som är populära tillflykter för
stadsborna på fritiden. Just när vi gick där var det lågvatten och det syntes
tydligt hur bebyggelsen anpassats till tidvattnet som är ganska betydande (3-4
meter). Efter lunch gav vi oss i lite makligare tempo på ömma fötter mot
hotellet via ett antal affärer där vi kunde gå in och se om det var något vi
behövde. Vi gick också förbi Waterfront station, en mycket vacker byggnad minst
100 år gammal.
 |
| Lågvatten i False Creek |
Eftersom det var vår 30-åriga bröllopsdag blev middagen extra
festlig. Den intogs på den roterande restaurangen högst upp på Landmark Hotel,
en av de högsta byggnaderna i Vancouver. En mycket trevlig tre rätters middag
med vin och fantastisk utsikt för 800 kr tillsammans. Helt OK.
 |
| Waterfront Station |
Dag 3, den 15
augusti, var det dags för utflykt till staden Victoria på Vancouverön. Det blev
en lång och dyr utflykt men den var värd pengarna. Vancouverön är till ytan
något större än Småland och har ungefär lika stor befolkning, drygt
700 000 invånare. Ön ligger väster om British Columbia och Vancouver stad.
Den största staden är Victoria som tillika är delstaten British Colombias
huvudstad. Turen gick via buss till ett färjeläge två mil söder om Vancouver
och därefter färja till Vancouverön och buss igen från färjeläget där till
Victoria. Total restid tur och retur drygt 6 timmar plus 5 timmar i Victoria.
Färjeturen var en upplevelse. Färjan var som en mindre Finlandsbåt och mycket
välhållen. Sjöresan gick genom en underbart vacker skärgård, påminnande om
Stockholms skärgård men större och med stora höjdskillnader. Gott om bebyggelse
på öarna och många fritidsbåtar. Vi hade återigen tur med vädret, varmt och
strålande solsken. Huvudattraktionen i Victoria var innerstaden som behållit
sin karaktär från senare delen av 1800-talet. Nere vid hamnen finns bl. a det
fantastiskt vackra Empress Hotel med en underbar trädgård och British Colombias
parlamentsbyggnad. I stadskärnan ingår
även ett eget litet Chinatown. Hamnen
var full av fritidsbåtar och sjöflygplan. Av någon anledning föredrar man
sjöflygplan framför helikoptrar i det här området. Hemresan gick något snabbare
men klockan var ändå efter 9 på kvällen när vi återvände till vårt hotell. Det
blev en sen middag på en pub. Maten och ölen var bra, sångaren hemsk. Han
lyckades fullständigt massakrera Neil Diamonds fina gamla ”Sweet Caroline” bl.a.
 |
| Sjöflygplan i Victorias hamn |
 |
| Empress Hotel |
Dag 4, den 16
augusti, köpte vi ett varsitt dagspass för de allmänna kommunikationerna i
Vancouver för 9 dollar per styck. Kommunikationerna fungerar utmärkt i
Vancouver med ett stort antal trådbussar kompletterade med vanliga bussar och
en tunnelbana som av någon anledning kallas Skytrain. Vi tog en trådbuss till
Chinatown som påstås vara den näst största på Nordamerikas västkust efter San
Franciscos. Chinatown blev något av en besvikelse, inte speciellt mycket att
se. Promenaden mot Waterfront station
förde oss genom Gastown som var betydligt mer sevärd. Gastown är ett gammalt
fabriksområde som renoverats och där finns nu restauranter, kaféer, affärer, gallerier,
muséer med mera. Från centralstationen tog vi Skytrain till den gamla Olympiastadion
varifrån vi promenerade längs stranden till Granville Islands marknadsplats. Vi
hade förväntat oss en blandning av Gröna Lund och Hötorget men blev angenämnt
överraskade. Det fanns många vackra gamla byggnader, ett muséum, ett
mikrobryggeri med ölprovning, restauranger, affärer, en fantastisk saluhall/fiskmarknad
och en marknad där det såldes riktigt hantverk och inte krimskrams. Till lunch
åt vi laxburgare, så långt man kan komma från Mcfish som det är möjligt. Färsk,
grillad lax med en stor sallad till. Vi tog en buss tillbaka till centrum och
hotellet. På kvällen åkte vi till Gastown där vi åt middag på en underbar
italiensk restaurant. Jättebra mat till rimliga priser och utsökt service.
 |
| Höj- och sänkbara hus i False Creek |
Dag 5, 17
augusti. Det började dra ihop sig till avfärd. Förmiddagen hade vi för oss
själva och strosade omkring lite i hamnkvarteren på norra sidan innan vi gick
ombord på vårt kryssningsfartyg. Terminalen för kryssningsfartygen är i sig
något av ett arkitektoniskt mästerverk. Det var den sedvanliga incheckningen
med lite extra papper att fylla i eftersom vi skulle till USA.
 |
| Kryssningsterminalen |
Därmed avslutades vår vistelse i Vancouver, Kanada. Våra
erfarenheter är nästa odelat positiva. Även om bebyggelsen till stor del består
av höghus gör den ändå ett luftigt intryck. En bidragande orsak är naturligtvis
havets närhet och alla parker och grönområden. Tyvärr hann vi inte besöka
Stanley Park, den största parken i Vancouver. Kanadensarna upplevde vi som
trevliga och lättsamma att ha att göra med. På något sätt upplever man dem som
mer europeiska än amerikanska i sitt synsätt. Det kan ha flera orsaker men den
viktigaste är säkert att Kanada länge förblev en brittisk koloni och
fortfarande är en del av det brittiska samväldet. Det sociala systemet är byggt
på det brittiska och någon debatt liknande den i USA om välfärd och sjukvård
har aldrig varit aktuell i Kanada. Som kuriosa kan även nämnas att avstånd mäts
som i Europa (meter, kilometer osv) medan mått mäts enligt det gamla brittiska
systemet. Således är en stor stark 16 uns och en pint 20 uns. Priserna var som
i Stockholm eller något lägre. En varmrätt kostade cirka 100 kr på en normal
restaurant och det var stora portioner. Ölindex låg på 35 kronor för en
halvliter. Det lokala vinet var mycket prisvärt, särskilt det vita.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar