Kina 2011

Beijing
Detta är egentligen sista delen av en resa som vi gjorde i mars-april 2011 till Shanghai, en kryssning till Sydkorea och Hongkong och slutligen tillbaka till Shanghai och Beijing. Resten kanske kommer senare.

Sent den 9 april 2011 efter sju sorger och åtta bedrövelser var vi framme i Beijing från Shanghai. Något sömndruckna tumlade vi ur sängarna den morgonen 10 april. Vid frukosten möttes vi av en ny pigg guide, Lisa (hon hette naturligtvis något helt annat). Hon pratade svenska och när man väl vant sig vid med problemen att uttala r och l gick det riktigt bra. Den här dagen skulle ägnas helt åt Beijing och vi började på Himmelska Fridens Torg. Vi hade återigen otrolig tur med vädret, strålande sol och blå himmel. Ingen smog så långt ögat kunde se vilket är mycket ovanligt. Torget är enormt och som skapt för trupparader och masshyllningar. Det var ganska många kinesiska turister där från landsorten. De vallfärdar kan man säga för att besöka Mao Tse Tungs mausoleum som ligger på torget. Det var långa köer så det var ingen idé att försöka ta sig in där. Vi var en av få västerländska grupper så vi väckte lite uppståndelse. Vi blev nog mer fotograferade än vi själva fotograferade. Speciellt barnen var fascinerade av de "vita spökena". Lisa sa att det berodde just på att de kom långt inifrån landet och hade aldrig sett vita människor i verkligheten förut. Efter att ha sett oss runt och beundrat de långa ståtliga soldaterna som gjorde vakttjänst (alla minst 180 cm långa) var det dags att ta oss in i den Förbjudna staden. Det går att ta sig in direkt från torget via den yttre porten.

Fototillfälle på Himmelska Fridens Torg

Den Förbjudna staden heter just så för att den var förbjuden för vanliga kineser och utlänningar. Endast kejsaren och hans familj, tjänarna och adeln hade tillträde. Kejsaren lämnade aldrig den förbjudna staden. Staden som byggdes i början av 1400-talet sägs bestå av 999 byggnader och 9 999 rum.

Ingången till Den förbjudna staden

 

Det tog ett tag att gå igenom 9 999 rum men lagom till lunch var vi klara. Skämt åsido, såg vi ens en gång en tiondel av staden med tronrum, audienssalar, torg och bostadskvarter skulle jag blivit förvånad. Efter detta besök begav vi oss till lite enklare boningar. Det var dags att se hur de vanliga Beijingborna bodde i de så kallade hutongerna. När vi kom ut från Den förbjudna staden väntade vår nya transport på oss, cykelrikshaws. Vi tog oss snabbt igenom kåkstaden, i princip bara envåningshus. Här går husen i arv vilket gör dem väldigt åtråvärda för Beijingborna. Lunch skulle intas i ett av dessa familjehus och det var med viss osäkerhet vi klev in hos våra kinesiska värdar. All oro var dock snart bortblåst. Vi trängde in oss i sovrum och vardagsrum och severades snart en av de bästa måltider vi ätit i Kina.

Gatuvy med rikshaw

Köket

Innan vi kom tillbaka till hotellet skulle vi också besöka ett kinesiskt "hälsohem". Där skulle vi få gratis medicinsk rådgivning och fotmassage. Allt skulle bygga på den urgamala kinesiska läkekonsten som bygger huvudsakligen på naturmediciner. Trots allt blev man en smula imponerad av vad den gamle kinesen kunde uttyda av ens hälsotillstånd bara genom att hålla i min hand.Sedan var det dags att åka tillbaka till vårt hotell Qianmen Jianguo, en ståtlig byggnad som hade byggts speciellt för Mao där han kundeta emot gästande dignitärer. Bland annat fanns det en teater i byggnaden och när vi var där genomförde den kinesiska operan en föreställning, dock inte för oss. Däremot var det en mängd andra åskådare, även västerlänningar.

Vårt hotell i Beijing

Efter den sedvanliga hotellmiddagen kring ett snurrbord med massor av olika rätter - utom ris - och svagt kinesiskt öl var det dags att sova. Morgondagen med utflykt till kinesiska muren skulle bli lång om än inte lika lång som själva muren.

På morgonen den 11 juli började vi vår färd mot den kinesiska muren, världens längsta byggnadsverk (8852 km exakt). Återigen have vi strålande väder, sol och nästan vindstilla, vilket är sällsynt i Beijing. Muren började byggas på 200-talet före Kristus av kejsar Quin Shi Huangdi. Evert Taube har skrivit en dikt om detta. 300 000 man arbetade i 10 år på den första delen, 10 000-tals dog under bygget. Muren var avsedd att skydda Kina mot nomadiska folkslag. Tyvärr hade Djingis Khan lika lite förståelse som sina sentida tyska koillegor hade för Maginotlinjen för detta strategiska mästerverk utan red helt enkelt runt muren och in i Beijing. Efter den mongoliska invasionen byggdes muren ut från 1300-talet till 1600-talet i sin nuvarande utformning. Färden mot muren gick genom centrqala Beijing och norra förstäderna. Efter ca 2 timmar var vi ute på landet - Beijing är stort. Strax därefter kunde vi se de första delarna av muren. Vår guide hade valt en av de enklaste delarna att bestiga kallad Badalin vilket vi kom att bli evigt tacksamma för.

En första del av muren

Väl framme vid uppgången till muren stannade vi vid en liten kombinerad restaurang och souvenirshop. Där förkunnade en text på svenska etablissemangets förträffligheter.



Svenskt kaffe på muren?

 

Efter en kort rast var det dags att bestiga muren. Även om detta skulle vara en lättare del av muren visade den sig vara allt annat än det. Höjdskillnaden uppe på muren var mycket större än vad man kan se på avstånd. På vissa ställen var det så brant att man måste krypa på alla fyra. Som tur var vädret torrt men ändå var det risk att halka eftersom stenarna glansslitna. Regn eller snö skulle gjort en vandring på muren livsfarlig.

Vadå brant! Tänk er vinter och is också.

Ganska nöjda på muren

Det var ganska skönt att komma ner på backen igen. En kaffe och en liten whisky i lillstugan satt inte helt fel heller. Därefter var det dags att åka tillbaka till Beijing. Shopping var utlovat och vi stannade till vid ett av de största varuhusen. Tre våningar av allt från märkesjeans till riktigt krimskrams. Jag kom därifrån med ett par dieseljeans och en riktig maomössa. Gissa vad som var svårast att få tag på. Annars är kinesiska klädmärken faktiskt ofta bra och prisvärda.

Sista kvällen och avslutningsmiddag med gruppen. Pekinganka stod på menyn. Det tar 24 timmar att tillaga ankan som sedan skärs upp och förbereds vid matbordet inför gästerna. Något av ett måste om man besöker Kina.

Tranchering av ankan

Serverat och till vänster vår förtjusande servitris

Maten var utsökt och det kinesiska vinet faktiskt drickbart. Det enda som inte håller någon högre standard är servicen. Kineserna har fortfarande inte förstått begreppet serviceminded och uppassarna ser ofta ut som de helst ville vara någon annanstans. Å andra sidan behöver man inte bekymra sig om dricks heller.

Den 12 april var det dags att lämna Beijing och Kina. Flyget hem gick som hitressan med Air China. Allt fungerar som det ska men det är nog en av världens tråkigaste flyglinje. Själva vistelsen hade varit en fantastisk upplevelse och Club Eriks hade gjort utmärkta arrangemang. Det som slog oss var att allt såg både likadant ut som hemma, åtminstone i de större städerna. Tankesättet är dock helt annorlunda även om den snabbt växande medelklassen har ganska mycket gemensamt med oss västerlänningar. Ett av de största problemen i Kina just nu är den stagnerande och åldrande befolkningen. Ettbarnsprincipen har lett till en upp och nervänd befolkningspyramid med dessutom brist på flickor. Nu vill partiledningen mjuka upp enbarnsprincipen men då visar det sig att framförallt den yngre medelklassen inte är speciellt intresserade av att skaffa sig fler dyrt. De har blivit bortskämda och det är dyrt med barn i Kina om de ska ha en bra utbildning. Ett annat stort problem är den ökande miljöförstöringen som är direkt hälsovådlig. Nu hade vi enorm tur med vädret under hela vår vistelse men annars är någon form av andningsskydd att rekommendera även inomhus. Värst är det i storstäder som Beijing och Shanghai men det håller på att sprida sig ut på landsbygden. Så ska man åka till Kina kan det vara bra att passa på de närmaste åren. Bästa tiden att besöka Kina verkar vara på våren, eventuellt hösten. Sommaren kan bli både varmt och mycket fuktigt.