Sydafrika november 2013

Reseskildring Sydafrika november 2013

Inledning

 

Så var det dags att resa igen. Den här gången blev det ingen kryssning utan en rundresa i Sydafrika med safari. Vi åkte inte heller på egen hand som vi brukar utan med det danska resebolaget Albatros. För att ge en behövlig bakgrund till min skildring börjar jag med att ge en kort beskrivning av detta vackra och kontrastrika land. Jag vill också betona att detta är en kort beskrivning och ni som var med på resan kommer säkert att sakna en del detaljer och händelser.

Sydafrikas flagga, även kallad regnbågsflaggan

Sydafrika är ungefär 5 gånger så stort som Sverige och har 52 miljoner invånare. Befolkningen är inte indelad i raser utan i färger, vilket går tillbaka till Apartheidtiden. 80 % av befolkningen är svart, 10 % vit och resten är färgade (mulatter och malajer) och asiater (pakistaner och indier). Det finns också ca 1 % muslimer, huvudsakligen malajer eller pakistaner. Under de 20 år som passerat sedan Apartheidsystemet upphörde har färgblindheten ökat, dvs hudfärgen är mindre viktig än vem man är. Den stora klyftan är nu mellan rika och fattiga och den är enorm. Den äldre generationen har dock kvar minnen från förr medan den uppväxande generationen är komplett färgblind enligt vår guide. Tyvärr används fortfarande färgfaktorn ibland i politiska syften.

 

Det nya Sydafrikas slogan

Ja, politiken. Sydafrika är en demokratisk stat, de första demokratiska valen ägde rum 1994 och ANC vann stort. Nelson Mandela blev den förste presidenten. I Sydafrika är presidenten både statschef och regeringschef vilket ger honom mycket stor makt. Nelson Mandela förstod att använda sin makt på ett ansvarsfullt sätt och var respekterad av alla i Sydafrika, även de vita. Hans efterträdare på posten inte så mycket. Tyvärr är korruption ett mycket stort problem i Sydafrika och det är många politiker och tjänstemän som utnyttjar sin ställning att berika sig själva. ANC styr med stöd av fackföreningarna (COSATU) och kommunistpartiet. Oppositionen är samlad under ett gemensamt paraply benämnt Demokratisk allians och består till stor del av den snabbt växande medelklassen. Det är dock en förenkling att tro att det är bara svarta som röstar på ANC och övriga på Alliansen. Många svarta röstar på oppositionen och det finns faktiskt vita, mest fattiga, som röstar på ANC.

Det finns 11 officiella språk i Sydafrika varav engelska och afrikaans är de två största. Övriga språk är olika former av bantu, bland annat de större stammarnas zulu och xhosa. Klimatet är varierande eftersom Sydafrika är ett stort land med såväl inlandsklimat, subtropiskt klimat och tempererat klimat. Sommaren varar från december till och med februari och är den bästa perioden att resa till Sydafrika. Kapstaden ligger förresten på motsvarande breddgrad som Casablanca på norra halvklotet.

Förutom korruption är kriminaliteten fortfarande ett stort problem trots regeringens försök att bekämpa den. Man har nått viss framgång med detta men så länge fattigdomen är så utbredd som den är blir det svårt att nå några större resultat. Jag har dock upplevt värre, t ex i Brasilien. 25 % arbetslöshet hjälper dock inte upp det hela.

Historia, en mycket kort sammanfattning. De portugisiska upptäcktresandena Bartolomeo Diaz och Vasco da Gama seglade runt Godahoppsudden i slutet av 1400-talet i sin jakt på Ostindiens rikedomar och kartlagde delar av området.

Holländarna i form av det Holländska Ostindiska kompaniet började kolonialisera Kapområdet 1652 och anlade då Kapstaden. Det var avsett att vara en station där fartyg på väg till och från Ostasien kunde proviantera och fylla på vatten. 1806 erövrade britterna Kapprovinsen och drev efterhand boerna (ättlingar till de första holländska bosättarna) norrut. Det slutliga avgörandet kom nästa hundra år senare i det s k boerkriget då britterna till slut lyckades besegra boerna. Nästa stora milstolpe var införandet av det rasistiska apartheidsystemet 1960 och dess upplösande 1993 och det första demokratiska valet 1994.

Dagbok

Dag 1-2: Efter en lång flygresa från Stockholm via London landade vi i Johannesburg 14 november kl. 0630. Vi möttes av vår reseledare tillika guide Daniel Byrmo. Daniel var svenskättling och pratade perfekt svenska fast han var född och uppvuxen i Sydafrika. Således den bästa av två världar med en reseledare som var licensierad guide och erfaren reseledare med gedigna kunskaper om Sydafrika. Ganska snart satt vi i bussen på väg mot Hazyview där vi hade vår första övernattning. På vägen stannade vi och åt lunch i Dullstroom som är centrum för odling och fiske av laxöring. Gissa vad vi åt till lunch. Det märktes att vi åkte på en högplatå då vi passerade Long Tom Pass på 2 154 meters höjd, högre än Kebnekajse. Efter en lång bussresa var vi slutligen framme vid vårt hotell, Sanbonani Resort Hotel, strax utanför Hazyview. Hotellet låg mycket naturskönt i en egen park vid en liten flod. Ville man bada var det dock bäst att hålla sig till hotellpoolen eftersom det fanns både krokodiler och flodhästar i floden. Nattvandringar längs flodstranden rekommenderades inte. Albatros bjöd på gemensam middag på kvällen, buffet med grillat kött.

 

Varning för krokodiler m m

Dag 3: Färden gick längs den s k Panoramarutten mot God’s Window. Vädret var vackert vilket är en förutsättning för att man ska få ut något av utflykten. Vi åkte faktiskt inte till utsiktsplatsen God’s Window utan stannade vid en annan utsiktspunkt – Wonderview - som var lika bra. God’s Window hade blivit så nedskräpat av alla besökare enligt Daniel så det var inte roligt att åka dit längre. Den alternativa utsiktspunkten var mycket riktigt mer än godkänd och vi fick en underbar vy över det magnifika landskapet med gröna berg och djupa dalar med vattenflöden och de magnifika Drakenbergen i bakgrunden..

Uttrycket bedövande vackert kan passa in här

 

På väg mot lunchen besökte vi Bourke’s Luck Potholes med sina djupa cylinderformade hålor. De påminner något om våra jättegrytor i Sverige men har formats av vattenvirvlar och inte av inlandsisen som i Sverige.

Jättegrytor a la Sydafrika

Vi åt lunch i en liten stad som heter Graskop. Specialiteten var pannkakor av alla sorter och smaker. Här snavade Ulla över en korg med nötter som någon handlare hade ställt mitt på trottoaren och skadade armarna och revbenen. Ingen bra början på resan och det skulle sitta hela tiden i Sydafrika. I Graskop tillverkas dessutom vackra tyger av afrikanskt silke som skiljer sig från det kinesiska.

Efter lunch var det fler naturscener. Vi åkte till Blyde River Canyon som av en del jämförs med Grand Canyon fast mindre. Det var väl vackert men inget speciellt eller också började man bli lite blasé efter alla naturupplevelserna hittills.

Tillbaka till Hazyview fick vi lite tid att handla på den lokala stormarknaden. Det var ett flertal soldater i staden och när vår reseledare frågade dem sa de att hade till uppgift att jaga tjuvskyttar i Krugerparken. Tjuvskytte är ett jätteproblem och det är framförallt noshörningarna som är målet. Kineser och araber betalar gigantiska summor för noshörningshorn för olika ändamål. Tillbaka på hotellet passade några på att bada i poolen och sedan var det dags för middag fast på egen bekostnad. Buffet igen fast med skinkstek som huvudrätt istället.

 

På gång i Kruger. Förväntansfull?

Dag 4: Kl 5 på morgonen äntrade vi med höga förväntningar jeeparna för safarin i Krugerparken. Vår förare tillika guide i parken hette David, en mycket duktig ung man med afrikanderpåbrå. Det visade sig snart att våra höga förväntningar var helt berättigade. Efter bara två timmar hade vi sett de fem stora (buffel, leopard, lejon, elefant och noshörning) samt fyra av de fem fula (vårtsvin, gam, hyena, krokodil men inte maraboustork). Dessutom flodhästar och massor av andra djur och fåglar som t ex impalaantilopen som fanns i tusental i parken. Den kallas även McDonalds eftersom den har en färgteckning i baken som påminner om hamburgerkedjans logotype, är snabbmat för rovdjur och finns överallt. David, vår guide, var både förbryllad och överraskad. Han hade aldrig varit med om att se de fem stora på så kort tid. Ibland kunde de gå ett par dagar och man kanske bara fick se ett par eller tre av dem.

 

 

The big five eller de fem stora

Det var en fantastisk känsla att ställas öga mot öga med alla dessa vilda djur och kamerorna gick varma. Plötsligt står en jättelik elefant mitt på vägen framför oss. Det är bara att vara helt tysta och stilla tills den har bestämt sig för att vi inte utgör någon fara och går därifrån. En leopard släntrar över vägen helt obekymrad om bilarna både framför och bakom henne. En flock babianer, ungarna rider på mammornas ryggar eller hänger under magen. Fåglar av alla slag, även majestätiska örnar. En flodhäst som tar sig ett dop i floden bredvid vägen när vi passerar. Det är förunderligt hur obekymrade djuren är över vår närvaro, det är egentligen bara bufflarna som håller sig på lite avstånd. Medhavd frukost åts snabbt på vårt nya hotell, Skukuza Rest Lodge, likaså lunch efter det att vi checkat in. En kort tur på eftermiddagen då vi såg giraffer och hamnade i rusningstrafik. På vissa ställen var det så många bilburna grupper att det blev trafikstockningar. Guiderna samarbetade med varandra och så fort någon såg något intressant meddelade han sina kamrater. På kvällen var det gemensam middag med grillning och afrikansk musik. Vi somnade rätt tidigt efter en lång dag.

 

Nyfiken

 

Häst i pyjamas?

Kinesisk buffalo även kallad gnu (historien är för lång att berätta här)

Pumba!!

På väg till badet

McDonalds i träning

 

Kan ni se krokodilen i Nilen?

Mamma, öka!

 

Dag 5: Nästa dag blev kanske lite av en antiklimax. Vi åkte ut vid åttatiden på morgonen på jakt efter i första hand bufflar och krokodiler. Vi såg också några krokodiler i floden men bufflarna höll sig fortfarande på avstånd. Vi såg emellertid många elefanter i mindre flockar. En grupp med både små och stora elefanter hade ett härligt gyttjebad. David berättade att det var för att få bort fästingar från huden. När leran hade torkat gned elefanterna av sig den mot träd och då följde fästingarna med. Vi åkte upp på en av de få höjderna för att få en överblick över parken som till ytan är lika stor som Svealand. Parken är ganska platt med ganska mycket vegetation, mest lågt växande träd och buskar. Det var också varmt, minst 30 grader. Det gällde att dricka vatten hela tiden, ett par liter om dagen. Vi åt lunch på ett hotell som heter Lower Sabie där det fanns en golfbana. Jag undrade vad som hände om golfbollen hamnade på ryggen av en krokodil. Gällde ordinarie regler, dvs spela bollen från där den landat?

Lunch med vacker utsikt på golfklubben

Kl 16 var det dags för kvällssafari då vi skulle få möta parkens invånare i mörkret. Så värst mycket nytt fick vi inte se eller uppleva förutom en svart mamba, Afrikas giftigaste orm, som slingrade sig över vägen framför vårt fordon. Det blev en sen middag på egen hand, packning och sömn.

Dag 6: Avfärd kl 8 mot Johannesburg för vidare färd mot Port Elisabeth. Flyget till Port Elisabeth skulle gå först kl 18 men Daniel ville vara ute i god tid på grund av rusningstrafiken i Johannesburg. Nu hann vi fram i god tid och kunde äta en sen lunch på flygplatsen. Vi blev återigen förvånade eftersom priserna på flygplatsen höll samma sympatiska nivå som på vanliga restauranger. Vi åt på grillrestaurangen Spur där vi fick varsin utmärkt biff med tillbehör för 70 kr styck. De flesta och bästa restaurangerna på flygplatserna ligger innan man passerar säkerhetskontrollen vilket kan vara bra att känna till. Vi flög med Comair till Port Elisabeth och det fungerade bra. Allt på flygplatsen fungerade också utmärkt och vi var på vårt hotell strax efter kl 20. Hotellet hette Kelwan och var helt byggt i trä. Mycket fräscht och fint med utsikt över hamnen. Port Elisabeth är också känd som den blåsiga staden förutom att det är en av de viktigaste hamnarna i Sydafrika. Staden ligger i Östra Kapprovinsen som styrs tills vidare direkt av regeringen på grund av problem med omfattande korruption inom provinsens ledning. 

 

 

Vår reseledare Daniel och vår chaufför

 

Vårt hotell i Port Elisabet

 

Dag 7: Vi styr kosan västerut på Garden Route mot Tsitsikama nationalpark. Där fick vi se en vacker men karg natur samt sällsynta fåglar, växter och träd. Längs kusten gick det en stig med många trappor och en hängbro som gick över mynningen till Stormy River vilket gav oss en rätt svettig promenad. Ingenting för rörelsehindrade turister direkt.

Bron över floden Stormy. Heja Ulla!

                                              
Vi fortsatte på Garden Route via Natures Valley till den lilla men charmiga kuststaden Knysna. Vårt hotell tillhörde hotellkedjan Protea (uppkallad efter Sydafrikas nationalblomma) och hade ett bra läge nere i hamnen och var väldigt luftigt och fint. På kvällen åkte vi på båtutflykt på den stora lagunen ut mot inloppet som kantas av två stora klippformationer, the Heads. Kusten utanför och inloppet mellan the Heads är så farligt att Lloyds inte utfärdar försäkringar för fartyg som ska passera in i Knysnalagunen. Knysna uttalas förresten najsna på engelska, vilket tog ett tag att förstå. Som tur förklarade vår guide skillnaderna mellan engelskt och afrikanskt uttal på orter med mera. Knysna betyder där skogen möter vattnet på det lokala språket. Middag var en mycket fin måltid på färsk fisk på restaurangen Ocean Basket nere i hamnen. Både billigt och bra och med excellent service. Vi åt en fisk som heter Kingklip, bland det bästa jag ätit i fiskväg. Den är ganska speciell för Sydafrika men en liknande art finns i Nya Zeeland.

Interiör från Ocean basket

Lunchrestaurang i Knysnas hamn

Viktig information

Inloppet till Knysnalagunen

Dag 8: Dagens schema omfattade grottor och strutsar. Vi började med att bese Cango Caves, ett av de största grottsystemen i världen. Grottorna tros ha varit bebodda redan för 15 000 år sedan. Det finns grottmålningar som har restaurerats för att visa hur det kan ha sett ut. Under ledning av en kvinnlig guide passerade vår grupp den ena grottkammaren efter den andra med fantastiska droppstensformationer. I en av de första och största stannade vår guide gruppen, släckte ljuset och sjöng Amazing grace. En fantastisk upplevelse. På fridtiden sjöng hon bland annat gospel, lätt att förstå. Till lunch åt vi strutssmörgås.

Översiktsbild över grottsystemet, totalt 15 km långt

Grottgrafitti

Tidig turistgrupp

Jättestalagnit

Grotteater

 

Sedan åkte vi till en strutsfarm där råvaran till smörgåsen kom. Vi fick en mycket intressant visning av farmen med allt från fortplantning, äggkläckning till strutskapplöpning. Strutsar anses vara mycket dumma djur och äter allt de får syn på som stenar, kapsyler och ammunition. Under några år i början av 1900-talet var strutsplymer för damhattar en stor export och gjorde ägarna till strutsfarmerna enormt rika. Det påstås att det är Henry Fords fel att efterfrågan tog slut eftersom de stora strutsplymerna inte fick plats inne i en T-Ford. Första världskrigets utbrott kanske också hade något med detta att göra.

Strutsflock

 

Vår strutsguide Jacko med strutsägg

Dam i hatt med strutsfjädrar

Jag ser dig

Jag ser dig inte, du ser inte mig (svensk försvarspolitiker)

Strutskapplöpning

Dag 9: Större delen av dagen gick åt att ta oss till Kapstaden med vår fina buss. På vägen stannade vi till vid den vackra lilla staden Swellendam och åt lunch, carpaccio på springbok. Mycket gott. Staden Swellendam grundades i slutet av 1600-talet, har en underbart vacker kyrka och en av de första borgmästarna var svensk.

Kyrkan i Swellendam

Carpaccio på Springbok. Mums!

Vid 15-tiden närmade vi oss Kapstaden. Vi kunde se hela staden framför oss när vi körde neråt längs motorvägen.

Först såg vi de många förstäderna innan vi såg själva innerstaden, kallad the Bowl, eftersom den ligger inklämd mellan höga kullar och berg. Storstaden har ungefär fyra miljoner invånare och är en riktig smältdegel. Här bor en stor del av den färgade befolkningen och det förhärskande språket är afrikaans även om det går utmärkt att klara sig på engelska. I västra Kapprovinsen styr den Demokratiska alliansen och guvernören är en vit kvinna. Vi checkade in på ett centralt beläget hotell, Capetown Lodge Hotel, ett för Daniel helt nytt hotell. Hustrun och jag fick ett jättefint hörnrum med utsikt över Taffelberget. Middag åt vi originellt nog på en mexikansk restaurang på Long Street. Det hade varit en lång dag och vi orkade inte leta bland allt utbud eller gå för långt.

Vyer över centrala Kapstaden

 

Dag 11. Dags att se den andra sidan av Sydafrika. På förmiddagen gick färden till Langa, vad vi i Sverige lite slarvigt kallar kåkstad. Langa är också en stad i sig (ett s k township) med ett stadshus m m och innehöll så mycket mer än misär.

Det fanns alla typer av byggnader från villor som inte skulle skämt för sig i Sverige till hus byggda av kartonger och inte mycket mer. Först fick vi besöka något som såg ut som en gammal hyreskasern.

Renovedringsobjekt

Under Apartheidtiden bodde svarta arbetare i dessa under vidriga förhållanden. Flera män fick dela på ett rum och de sov på hårda bord. De bodde där under arbetsveckan och transporterades tillbaka till sina hembyar till helgen. De svarta arbetarna fick inte bo permanent i Kapstaden på den tiden.

Bordet tjänade en gång i tiden även som sovplats

Nu hade man gjort en enkel upprustning där flera familjer delade på en lägenhet med ett sovrum per familj och ett gemensamt kök i princip. Vatten och el hade dragits in.

Renoverat objekt

Nästa steg på skalan var liknande hus men renoverade så att varje familj hade en egen liten lägenhet. Jag har sett värre på många ställen i Europa. De som bodde i de sämre husen kunde ställa sig i kö till de finare lägenheterna. Härnäst var det dags att besöka den riktiga kåkstaden eller som den kallas här ”informal settlement” På vägen dit passerade vi de finare husen och villorna som beboddes av läkare, sjuksköterskor, poliser och liknande. Människorna där hade valt att bo kvar i området fastän de kanske skulle ha råd att flytta någon annanstans. Deras barn går i samma skolor som de från de mindre bemedlade områdena.

Inte kåkstad precis. Kanske en läkarbostad.

Kåkstad som vi tror det ska vara

Interiör från kåkstaden. Notera anläggningen

Ett av de nya bostadsprojekten i bakgrunden

Framme i kåkstaden  kunde vi konstatera att medan utsidan bestod av korrugerad plåt, lite plankor och kartonger kunde det vara betydligt bättre inuti. Elektricitet var indraget och det fanns både stor-TV och datorer i husen. Ett par hundra meter längre bort pågick byggen av nya småhus. Dit kan invånarna från kåkstaden flytta om de har köat tillräckligt länge. Dock kan de från hyreslägenheterna inte köa för de nya småhusen. Normalhyran är 0 men man får betala för elektriciteten. Vatten och avlopp är stora problem liksom kriminaliteten. Inte så konstigt med tanke på att arbetslösheten ligger på 60-70%. Vi besökte också en förskola. Allt verkade mycket välordnat. barnen sjöng och dansade för oss och som motprestation sjöng och dansade vi små grodorna.

 

Dagisklass i Langa

Innan vi fortsatte vår resa besökte vi den lokale häxdoktorn. Han kunde erbjuda ”healing” men efter ett kort besök i hans containerhydda var ingen intresserad.

 

Häxdoktor

Ett kort besök i Langas kulturcentrum hanns också med. Där hade man specialiserat sig på att lära ungdomar att dreja och måla lergods för att sysselsätta dem och även ge dem en inriktning mot ett framtida yrke.

Ett litet urval av produktionen

Nästa besök skulle bli en verklig kontrast. Vi körde genom ett underbart vackert landskap till staden Stellenbosch som är centrum för ett av de mest kända vindistrikten i Sydafrika. Där gjorde vi ett uppehåll så vi kunde vandra runt i den vackra staden och ta en fika. Stellenbosch grundades 1679 och var den andra staden som grundades av européer i Sydafrika.

 

Byggnader i Stellenbosch. Holländsk kolonialstil kanske

Interiör från borgarhem sent 1600-tal

Efter att ha besökt ett hus från slutet av 1600-talet var det dags att åka till vinprovningen på vingården Vrede en Lust (Fred och Passion) grundad 1688, ett par mil nordöst om Stellenbosch. På vingården fick vi en lätt men god lunch till vilken vi drack en utomordentlig rosé och ett lika gott vitt vin. Därefter var det dags för själva vinprovningen som genomfördes av vackra unga damer i röda klänningar. Deras kunskaper var det inget fel på heller. Vi fick också en visning av vinkällaren och hur själva vintillverkningen går till. Vinet var som det mesta i Sydafrika av mycket god kvalitet.

En smakbit till vinet

Belåtna

Utsikt från vingården

Interiörer från vinkällaren

Tillbaka i Kapstaden var det snart dags för middag. Vi styrde glada i hågen kosan mot Waterfront, enligt receptionen en lätt promenad på 20 minuter. Efter 40 minuter konstaterade vi att det finns glädjetider i Kapstaden också. Bland annat var en av broarna över Waterfront avstängd (ingen skylt) så det blev en liten omväg. Till slut var vi dock framme och där fanns det mycket intressant att titta på.

 

Fina kvarter i Waterfront

Waterfront med Signal Hill i bakgrunden

Kinesiska och japanska fiskebåtar uppdragna på slipen för underhåll

Det man ska ha klart för sig är att Waterfront är en levande hamn och inte något utställningsobjekt. På ett ställe genomgick tre stora fiskebåtar (kinesiska och japanska) en omfattande renovering och det låg även ett antal mindre fiskebåtar i hamnen såväl som nöjesbåtar av alla slag. Magasinen hade byggts om och innehöll allt från hantverk till food courts. Två stora hotell, ett par museum, ett stort akvarium, ett gammalt klocktorn, en mängd mindre och större affärer och en jättelik galleria kompletterade det hela. I fall man skulle bli hungrig fanns det ett stort utbud av restauranger som serverade mat från all jordens hörn. Vi hamnade till slut på en italiensk restaurang med det tyskklingande namnet Hildebrand. Maten var naturligtvis utmärkt. Det blev taxi tillbaka till hotellet eftersom timmen var sen. Inte ruinerande precis, 35 kr på taxametern.

 

 

 

Dag 10: En hel dag för oss själva. Det blev dock något av gruppresa ändå för nästan alla bestämde sig för att åka upp på Taffelberget i det fina vädret. När vi kom till den nedre stationen till linbanan var det en jättekö så vi funderade på att vända om. Linbanan gick dock var femte minut så kön försvann ganska fort och snart var vi upp på Taffelberget.

 

På väg upp till Taffelberget

Längst ner till höger Lion's Head

Abseilung

På vägen upp såg vi folk som fotvandrade längs bergssidan och några som höll på med abseilung från randen av berget. Det finns många konstiga människor. Väl uppe hade vi en fantastisk utsikt över Kapstaden och omkringliggande område. Själva krönet eller toppen var faktiskt platt som ett bord eller snarare lätt kuperat och täckte ett ganska stort område. Det fanns gott om utsiktsplatser runt toppen eller ”bordet” som taffel betyder på afrikaans.

Spektakulär vy  över Kapstaden

Det var blåsigt och Bengt och jag håller i hattarna

Liten elefant i klippskreva

Ulla och jag. I bakgrunden kan man ana Godahoppsudden långt till vänster

Jag kan flyga

När vi var färdiga med tittandet åkte Ulla och jag ner och tog en av de röda ”hop on, hop off” bussarna. Vi åkte ner till Camps Bay vid kusten ett par mil från Kapstaden. En vacker liten stad med en fin strand. Många surfare kommer dit och det hålls också internationella mästerskap där varje år.

Lindansare vid Camps Bay

Surfare vid Camps Bay

Efter att ha ätit lunch och njutit av det vackra vädret ett tag hoppade vi på en av de röda bussarna och fortsatte söderut! ut längs kusten. Det var då det på allvar gick upp för mig att vi faktiskt var på det södra halvklotet och kartan var orienterad i sydlig riktning. Vi åkte förbi flera små orter som klättrade längs sluttningarna vid havet.

Gräddhylla

Det var där som Kapstadens gräddhylla ligger, nästan bara stora lyxiga villor eller flotta hus med andelslägenheter. Endast de allra rikaste har råd att bo här och priserna var säkert åttasiffriga. Vi steg av i Waterfront för att utforska den lite mer och fick även några spektakulära bilder på Taffelberget.

 

Taffelberget utan duk

Taffelberget med duk Ett egendomligt fenomen när moln kommer från ingenstans och lägger sig över berget

Den här kvällen valde vi Mama Africas restaurang på Long Street. Trots att vi var där före kl 19 var alla bord upptagna men inkastaren tipsade oss att man kunde sitta vid bardisken och äta. Vilket vi gjorde. Vi mumsade i oss en utmärkt kudustek till vilket vi drack ett OK rödvin och trängdes fryntligt med de andra bargästerna. Vid åttatiden började underhållningen. Det var ett afrikanskt band som sjöng och spelade allt från afrikansk folkmusik till opera. Mycket häftigt, vi köpte faktisk en CD med deras musik.

Kudustek med tillbehör

Kvällens band, riktigt bra

Gatumusikant på Long Street. Lite New Orleans över det hela.

Dag 12: Sista dagen tillsammans innan vi skulle skiljas åt. På schemat stod sealspotting, penguinspotting och ett besök på Godahoppsudden. Vi började med sälarna i Hout Bay, inte långt från Kapstaden. Vi kände oss ganska besvikna när vi stävade ut på vår utflyktsbåt för sälarna låg ju redan på vågbrytaren och vinkade åt oss. När vi kom längre ut förstod vi snart skillnaden. Bara någon kilometer från inloppet låg ett par skär som var packade med sälar och runt dessa kokade vattnet av sälar som dök och simmade. Det var som att se en laxodling upphöjt till 10. Måsar landade på skären och kunde obehindrat attackera och äta sälungar.

Sälgryta

Sälö

Från Hout Bay kryssade vi med bussen söderut mot Godahoppsudden genom vackra små samhällen och stora vingårdar i förorten Constantia. Ju längre söderut vi kom desto kargare blev landskapet. Till sist körde vi in i en nationalpark som även omfattar udden. Det fanns gott om babianer på reservatet och de kunde bli ganska aggressiva eftersom de hade blivit vana att få mat av turister. Till slut var vi framme vid Godahoppsudden.

Beviset på att vi var där

Nästa Antarktis

Den berömda eller ökända fyren

Det var en fantastisk känsla att uppifrån klippan med fyren skåda ut över vattnet där två oceaner, Atlanten och Indiska Oceanen, förenar sig. Efter att ha tittat lite på muséet tog vi en fika eller en öl efter tycke och smak på restaurangen. Den var omgiven av stängsel som skydd mot babianerna. Så var det dags att åka norrut mot lunch och de väntande pingvinerna söder om Simon’s Town. Vår lunch blev naturligtvis fisk på en vackert belägen restaurang utanför Simon’s Town. Vi åt grillad Kingklip på hängande spett och drack ett som vanligt utmärkt vitt vin. Sagolikt gott.

Frisk aptit

Vi njuter av väder och mat

Pingviner av arten afrikanska pingviner fanns det i massor på stranden och de såg ganska luggslitna ut. Det berodde helt enkelt på att de ruggade. Under denna period kan de inte vistas i vatten eftersom det skyddande fettlagret försvinner. Frågan är hur och vad de äter under tiden eftersom deras huvudföda är fisk.

Pingvinkolonin uppklädd i frack

På väg tillbaka till Kapstaden passade vi på att besöka den botaniska trädgården. Den låg i en stor park strax nedanför Taffelberget. Det jag la märke till mest var att gräsmattorna var helt fria från skräp, precis som motsvarigheten i Sydney. Detta trots att det fanns många besökare med picknickkorgar. Tydligen skulle det bli konsert med ett av de populärare banden i Sydafrika.

Picknick i Botaniska trädgården

Sedan var det dags för hotellet och vår sista gemensamma tillställning, middag på Gold Opulent African Restaurang nere i hamnkvarteren. Gold är en av de mest kända afrikanska restaurangerna i Kapstaden och där kan man få mat från hela Afrika, från Marocko i norr till Sydafrika i syd. Det var inte bara mat utan även underhållning av den mångkunniga personalen. Lite grann av Wallmans salonger. Även Janne från vår grupp rycktes med och gjorde ett bejublat dansuppträdande.



Från vår avskedsmiddag på Gold

Dag 13: så var det slut med den gemensamma gruppen. Idag skulle vi skiljas åt. Huvuddelen skulle resa tillbaka till Sverige på kvällen, Ulla och jag skulle bli kvar i Kapstaden fyra dagar och ett par skulle flyga upp till en semesteranläggning utanför Durban, också fyra dagar. Vi hade bestämt oss för att använda oss av de lokala bussarna för att ta oss runt i Kapstaden med omgivningar på egen hand. För att göra det behövde vi köpa ett accesskort på det lokala bussbolaget MyCiti. Detta kunde man bara göra på stadens Civic Centre så glada i hågen knallade vi iväg. Drygt en timme senare var vi inte riktigt lika glada men efter att ha inhämtat goda väganvisningar från hjälpsamma men dåligt orienterade invånare lyckades vi hitta både Civic Centre och platsen där vi kunde inhandla de efterlängtade korten. Sedan vidtog en oändlig procedur då våra kort skulle iordningsställas. Tack SL för att ni har förenklat verksamheten. Korten för MyCiti skulle personifieras och ha pinkoder och gud vet allt. Därefter kunde vi ladda dem. Vi fyllde på varsitt kort med 100 rand och betalade dessutom en depositionsavgift på 25 rand, totalt ca 90 kr. därefter skulle vi till Kapstadens slott eller snarare gamla fästning. Dit gick ingen buss (bara 30 % av de aviserade linjerna var i bruk, resten skulle aktiveras 30 november). Kul, det var ju dagen efter det vi hade åkt. Nå, hur som helst, det verkade inte vara så långt så vi började gå i kompassens riktning. Det gick väl hyfsat men vi tog en genväg över centralstationens tak med en lokal marknad som vi inte skulle vilja passera när det var mörkt. Slutligen kom vi ändå fram till fästningen tillika muséum visade det sig. Vi tog en fika, tittade på vaktavlösningen med soldater i tidsenliga uniformer (högvakten i Stockholm är bättre) och besökte muséet. Detta var mycket välordnat och gav en bra bild av den militärhistoriska utvecklingen i Kapprovinsen från de första europeiska kolonisatörerna till Boerkriget. Sedan tog vi ytterligare en promenad längs Darling och Wale Street upp till Long Street där vi åt lunch i närheten av Green Market. När vi kom tillbaka till hotellet hade vi blivit utelåsta. Vårt kort till rummet hade blivit avaktiverat. Antagligen trodde hotellet att alla svenskarna skulle åka hem och hade glömt oss. Nå, det ordnade snabbt upp sig och vi kunde komma in på vårt rum.

Trafikkarta över MyCitis busslinjer

Kapstadens fästning

Högvakt

På eftermiddagen hade vi bestämt oss för att pröva våra nya busskort genom att ta bussen ner till Waterfront. Busshållplatsen låg nära hotellet på Loop Street som går ner mot havet men vi måste åka till Civic Centre för att byta buss för att ta oss till Waterfront. Med omväg och bussbyte tog det nästan 30 minuter att komma till Waterfront, dvs samma tid som det hade tagit att gå. Bussen stannade på baksidan av den stora gallerian Victoria&Alfred så vi tog oss en tur genom den på väg mot hamnen. Det finns många restauranger i gallerian och de flesta ligger med fin utsikt över hamnen. Vi åt middag på en liten fiskrestaurang som hette Fisherman’s Choice och även om maten var utmärkt var servicen riktigt dålig. Man beställde vid kassan och sedan fick sätta sig och vänta. Vi fick vänta över 40 minuter innan vi blev serverade. Som tur var fick man ta med sig drycken till bordet direkt.

Dag 14. Denna dag tog vi bussen åt andra hållet, dvs nordväst ut från Kapstaden. Den lokala trafikknutpunkten där man bytte buss hette Tableview och vi hade mycket riktigt en fantastisk vy över Taffelberget därifrån, eller hade haft om inte vädret hade varit så dåligt. Därefter fortsatte bussresan mot Big Bay som vi blivit rekommenderade att besöka. Vi åkte längs kusten och hade en bra utsikt över kustlandskapet och de små samhällena längs vägen. Här var bebyggelsen mer modern med villakvarter och radhus fast inte lika påkostat som på gräddhyllan öster om Kapstadens centrum. Själva centrum i Big Bay heter Eden on the Bay och består av ett köpcentrum, några småaffärer, restauranger, kaféer och mäklarkontor. Det låter kanske inte så roligt men det var ganska mysigt med fin utsikt över både Robben Island och Taffelberget. Det var gott om erbjudanden om att köpa eller hyra villor och lägenheter. T ex en lägenhet med två sovrum och garage 5 000 kr i månaden. Efter ett tag slutade det regna och klarnade upp men vinden var fortfarande kall så vi åt lunch inomhus. En trevlig grekinfluerad restaurang, 35 kr för färsk fisk med tillbehör. Även i detta område var således priserna låga med svenskt mått mätt.

Busshållplats i Kapstaden

Big Bay med taffelberget i bakgrunden en regnig dag

Robben Island

Tillbaka till Kapstaden med MyCiti och vi börjar vänja oss vid systemet. Bussarna är relativt punktliga, definitivt inte sämre än i Stockholm och det var billigt. Vi har gjort av med en tredjedel av biljettvärdet hittills. Innan middag tog vi en runda runt kvarteren kring Long Street och Green Market. Vi åt middag på Mama Africa, barhäng som vanligt. Jag började undra om det var någon sorts gimmick eftersom många bord var lediga. Jag funderade på mixed grill med krokodilkött men bangade ur. Det ångrar jag naturligtvis nu. Det fick bli marockansk lammgryta istället.

 

Dag 15: Big Bay idag igen. Vädret var soligt men blåsigt. På stranden fanns det skolklasser och kitesurfare. Skolbarnen hade tydligen utflykt innan jullovet skulle börja. De kom antagligen från en privatskola eftersom färgpropotionerna var omvända, dvs 80 % vita och 20 % svarta, färgade eller asiatiska barn.

Big Bay med Taffelberget en solig dag

Kitesurfing

Sydafrikansk skolklass på utflykt

Innan lunch tog vi en lång promenad runt området och tittade på alla fina hus. Det mesta verkade vara nybyggt och i gott skick. Vi undrade om det bara var till för pensionärer eller om det också var till för den mer bemedlade medelklassen. Kvarteren var muromgärdade med grindar och beväpnade vakter.

 

På eftermiddagen var det dags för julshopping på Victoria&Alfred nere på Waterfront. Det fanns mycket snyggt att välja på men till slut hittade hustrun rätt butik där vi kunde handla julklappar och med lättade hjärtan och lättad plånbok gick vi därifrån. Kvalitetsvaror som t ex väskor och annat i strutsskinn är prisvärt men inte precis gratis. Middag på en grekisk restaurang nere vid Waterfront, de hade till och med riktig ouzo och visste hur man serverar den.

Dag 16: Sista heldagen i Kapstaden. Vi började kulturellt med ett besök på Leonardo da Vinciutställningen på ett muséum på Waterfront. Den är ju inte alls speciell för Kapstaden utan turnerar världen runt. Den var väldigt sevärd och kan rekommenderas om den kommer till Sverige någon gång.

Bron över utloppet till yttre hamnen

Klocktornet i Waterfron

Vi utforskade området kring det gamla klocktornet i hamnen. Flera skolklasser, mestadels vita elever, hade någon form av friluftsdag med orientering och frågesport. Det är lustigt att se, alla barnen oavsett hudfärg, har sina skoluniformer. Det vore någonting i Sverige. Jag tror inte de får ha kepsar på sig i klassrummet heller. Efter lunchen promenerade vi sakta hemåt hotellet längs Lower Long Street upp till Long Street. Vi drack kaffe på det charmiga lilla kaféet Café Mozart. En äldre man satt strax utanför kaféet och spelade gitarr och snart tog en av gästerna fram sin gitarr och började spela med. Det är sådana ögonblick som förblir i minnet.

 Café Mozart

Vi var ganska trötta så vi beslöt att äta middag på hotellet som har en alldeles utmärkt grill. Middagen uppfyllde väl våra förväntningar. Till förrätt provade vi på den sydafrikanska specialiteten biltong, torkar kött. Det smakade mycket gott, motsvarande vårt renskav.

Dag 17: Absolut sista dagen. Vi packade och ställde ner vårt bagage i ett förråd. Sedan hade vi hela dagen på oss på oss eftersom vår transport till flygplatsen inte skulle gå förrän kl 1830. Gissa vart vi gick. Vi hade fortfarande kvar pengar på busskorten så det blev buss ner till Waterfront. Vi strosade runt och njöt av det vackra vädret. Tyvärr valde vi fel lunchrestaurant, den var alldeles för populär och vi fick vänta 45 minuter innan vi blev serverade.

Souvenirer av kapsyler och annat

Gatubilder från Loop Street

Vi valde att gå tillbaka till hotellet även denna dag och fikade på Café Mozarts uteservering igen. Vi bytte om på hotellets toalett, man kunde faktiskt önska att de hade något annat utrymmer för gäster som ska åka sent. Vår transport kom i perfekt tid, ett par minuter innan bestämd avgång. Färden till flygplatsen tog ungefär en halvtimma så vi tyckte vi hade gott om tid på oss. Men först skulle vi få tillbaks den moms vi betalt för våra julklappar och det tog tid. Det blev inte heller så mycket tillbaka som vi hade trott. Sedan skulle vi checka in vilket gick snabbt men säkerhetskontrollen tog desto längre tid. Bara ett band var bemannat på denna stora flygplats. När vi väl kommit igenom tänkte vi äta en bit på någon restaurang men upptäckte att de riktiga restaurangerna precis som i Johannesburg ligger utanför säkerhetskontrollen. Försöken att köpa en flaska av den fina sydafrikanska brandyn stötte också på patrull eftersom vi skulle flyga hem via Heathrow. Dessa britter, i övriga EU räcker det med att påsen med sprit är förseglad men inte så i Storbritannien. Vi delade på en uppvärmd pizza och jag drack ett sista glas Pinotage innan vi gick ombord på British Airways flyg till London. Flygningen gick utan problem, Ulla sov som vanligt och jag tittade på de senaste filmerna. The Lone Ranger kan jag inte rekommendera, där har Johnny Depp gjort ett riktigt nedköp. Snabbt byte och vidare till Stockholm där vi landade tidigt på eftermiddagen dag 18. Brrr.

Nåja, det är alltid skönt att komma hem, man uppskattar hemmets lugna vrå när man varit ute i stora världen. Men snart är det dags igen. I mars ställer vi kosan ut i vida världen igen. Vi hörs

 

Intryck

Upplevelsemässigt var ju naturligvis vårt besök i Krugerparken höjdpunkten under resan. Att få se de fem stora och alla de andra djuren helt i det fria var en fantastisk upplevelse.

 

Garden Route och grottorna i Cango är utan tvivel en världsevärdhet. Kapstaden med omgivningar är också fantastiskt, definitivt något att komma tillbaka till. Vi har nog aldrig upplevt en storstad med sådana kontraster.

 

Äta ute var ett rent nöje. Maten var genomgående vällagad, riklig och billig oavsett om det var kött, fisk eller fågel. En varmrätt 50-75 kr, ett glas vin 15-20 kr och en stor stark 15-20 kr kan inte anses orimligt. Det enda negativa var att sydafrikanerna älskar att grilla i tid och otid. Dricks ungefär som i Sverige, lägg på 10 % på notan om man är nöjd och det var man oftast eftersom servicen är bra. De enda undantagen var en liten fiskrestaurang nere vid Waterfront där vi fick vänta 40 minuter på maten och en större restaurang även på Waterfront där det tog 45 minuter. Viner, oh ja. Det finns hur mycket som helst och av bra kvalitet. Alla de kända druvsorterna odlas här och dessutom producerar sydafrikanerna ett helt eget vin kallat Pinotage

 

Försiktighet och sunt förnuft gäller om man är ute i staden på egen hand. Vi råkade inte ut för något men det kan vara onödigt att utmana ödet som att gå ensam på mörka gator på natten och att stoltsera med sin rikedom i form av synliga smycken samt att förvara pengarna på ett säkert sätt.

Skolor och utbildning. Skolgången i Sydafrika är gratis och obligatorisk upp till 16 års ålder. Det enda som föräldrarna behöver betala för är skoluniformerna som alla skolbarn ska bära. Även kostnader för resor till skolan och läromedel kan tillkomma. Det föreföll också finnas privata skolor för dem som har råd. I Kapstaden finns flera bra universitet även med internationella mått mätt.

Besöket i kåkstaden Langa var en upplevelse. Det var kanske lite märkligt att projekt Playground inte nämndes eftersom det leds av två svenskor, Sofia Hellqvist och Frida Vesterlund.

 

Albatros levde upp till förväntningarna. Inte en miss på hela resan, bra guide/reseledarem, bra hotell (fast byte av hotell i Kapstaden förstod jag inte) och bra bussar. Utflykterna var lagom många och intressanta och tempot var lagom högt. Kort sagt, Albatros gav valuta för pengarna. Ett tack också till våra trevliga resekamrater, det betyder så mycket att man trivs tillsammans på en sådan här resa och det gjorde vi.

Skulle vi vilja åka tillbaka till Sydafrika? Definitivt, det är ett underbart land med många underbara människor. Klimatet, särskilt i Kapprovinsen, passar oss nordbor. Smolken i glädjebägaren är den politiska situationen och korruptionen. Det styrande partiet ANCs ambitioner att begränsa massmedias och det legala systemets förmåga att agera är illavarslande. Om det skulle hända riskerar Sydafrika att bli ett nytt Zimbabwe och då är det inte många som skulle vilja resa dit. Men än så länge frodas pressfriheten och det var upplyftande att på TV följa nyhetsreportrarnas intervjuer med svettiga korrumperade politiker.

 

Orsaker astt åka tillbaka till Sydafrika och Kapstaden

Liten ordlista för Sydafrika

Afrikander = boerättling

Afrikaans, holländska med inslag av engelska, franska och afrikanska ord som talas av afrikanderna. Ett av de officiella språken.

African Time, motsvarighet till mañana i Sydafrika.

ANC, African National Congress. De svartas politiska och militära del i kampen mot apartheid. Nu det största politiska partiet i Sydafrika.

Apartheid, system mellan 1948 och 1994 byggt på en rasistisk ideologi om att färgade människor var underlägsna vita. Känns det igen på något sätt?

Big five, afrikansk buffel, elefant, lejon leopard och noshörning.

Boer, ättlingar till holländska och franska kolonisatörer under senare delen av 1600-talet.

Braii, grillning på afrikaans.

Christiian Barnard, sydafrikansk hjärtkirurg som genomföre den första hjärttransplantationen i världen 1967.

COSATU, motsvarar ungefär svenska LO. Regerar med ANC och kommunistpartiet.

Informal settlements, sydafrikansk beteckning på kåkstäder.

Jacob Zuma, sydafrikansk politiker och president. Misstänkt för bland annat våldtäkt och korruption.

Koncentrationsläger, brittisk uppfinning. En av anledningarna till att boer/afrikander inte är så förtjusta i britter

Nelson Mandela, nyligen avliden frihetskämpe, president och nationalidol.

Pinotage, framställt av druvsorterna Pinot Noir och Cinsault. Finns på Systembolaget, pröva det.

Ugly five, gam, hyena, krokodil, maraboustork och vårtsvin

University of Cape Town, internationellt universitet medicinsk inriktning.

Yellowwood och stinkwood. Av yellowwood görs underbara möbler och träskulpturer

Överkörningställe motsvarar övergångsställe på svenska men i Sydafrika har bilisterna företräde. Ta ögonkontakt med bilförarna så fungerar det bra.