Långkryssning Singapore till Savona 9 november till 9 december 2016
8 november. Vi kommer iväg från Arlanda med andan i halsen.
Vi kommer iväg en timme sent för att planet måste avisas. Piloten som meddelar
detta låter lite perplex, kanske lite exotiskt för flygbolaget Emirates. Några
timmar senare och Arlanda är insnöat och alla flyg inställda.
Vi är på väg till Singapore via Dubai för att gå på vårt
kryssningsfartyg Costa Luminosa för att ta oss till Savona i Italien via
Malaysia, Thailand, Sri Lanka, Indien, Arabien, Jordanien och Italien (Rom och Savona). Vi
är vid detta tillfälle jag, hustru Ulla och vår vän Birgitta.
Vi mellanlandade i Dubai. Det jag kommer ihåg mest är
kilometerlånga vandringar och tågresor mellan olika terminaler och mängder av
taxfreebutiker som alla sålde märkesgrejer.
9 november. Singapore möter oss med ett traditionellt
skyfall. Vi bussas till färjeterminalen
och där börjar det första problemet. Det visar sig att rederiet kräver kopior
på våra visumhandlingar till Indien, en nyhet för alla nya resenärer, och man
har bara en skrivare. Lång kös färd mot natt om inte min förutseende hustru i
vanlig ordning tagit kopior på allt. Så vi vandrar lugnt förbi kön och är snart
ombord på fartyget. Första kvällen blir lugn, uppackning, middag och till sängs.
10 november. Gratisutflykt i Singapore. Färden går först
till Orchid Garden där vi kan beskåda hundratals olika sorter av orkidéer,
bland annat den så kallade VIP-hörnan, där det finns arter uppkallade efter
berömda personer. Därefter via Orchard Road till Little India med sista
anhalten i Chinatown innan återvändo till vårt skepp. Vi hoppar däremot av
utanför Raffles Hotel för en traditionell Singapore Sling. Äntligen har nu
alkoholen nått sitt rätta pris, 200 kronor per drink. Efter denna upplevelse tar
vi en taxi till vårt skepp för 50 kronor. Klockan 17 lägger skeppet ut.
11 november kl 0700. Lägger till i Port Klang, hamnstad till
Kuala Lumpur, Malaysia. Utflykt Kuala Lumpur på egen hand. Nästan 20 år sedan vi
var i Kuala Lumpur men det är sig likt på många sätt. Fortfarande wannabe
Singapore och växtfeber. Twin Towers hade blivit klart men byggnadsarbetena i
centrum får Stockholms motsvarighet att blekna. Vi tar en av gratisbussarna
till Central Market. Det mest intressanta är byggnadsåret 1883 och en del
ganska fina exempel på lokala konsthantverk. En specialitet som vi också provar
på är det vita kaffet, framställt av kaffebönor som lagrats i smör. Resultatet
blir en brun dryck som är ganska söt med viss smak av choklad. Vi är också inne
på det exotiska varuhuset HM för att köpa ett bälte åt mig. Lunch på Macdonalds
och därefter är det dags att ta bussen tillbaka till Port Klang. Alla
utflyktsbussarna är tillbaka nästan samtidigt vilket gör en lång kö för att
komma ombord. Vi lägger ut något efter kl 17.
12 november kl 14. Tillbaka till Patong Beach på Phuket där
vi tillbringat många semesterveckor. Då kunde vi från stranden se
kryssningspassagerarna tendras in till en pir och gå iland. Nu är det tvärtom.
Patong Beach är sig likt fast mer så, det vill säga inte till det bättre, bara
dyrare. Vi har tänkt skämma bort oss med middag på tigerräkor och hummer på vår
favoritrestaurant som vi kallade Green Corner. Till att börja med hittar vi
inte restauranten och sedan ser vi priserna. Det som för åtta år sedan var helt
överkomligt kostar nu den så kallade skjortan, 600 kr kilot. Så tyvärr, ingen
skaldjursmiddag. Istället tar vi en promenad längs Bangla Road, den stora
bargatan i Patong. Birgitta, som aldrig hade varit vare sig i Patong eller
Thailand överhuvudtaget, tittar storögt på spektaklet. Barer med barflickor,
tjocka manliga turister, billig öl och hög musik överallt. Det verkar rivas och
byggas nytt på många ställen och många av våra tillhåll från förr i tiden är
borta. Bland annat verkar marknaden där vi kunde köpa piratkopior på
märkeskläder vara helt borta. Vi tröttnar snart på larmet, tar en traditionell
Mai Tai på en bar vid stranden och går tillbaks ombord.
13 november. Ulla och jag går iland för att ägna oss åt lite
sol, bad och shopping. När vi kommer ner till stranden ser vi att alla
solstolar är borta. Istället har man byggt bäddar av sand och lagt madrasserna
ovanpå dem. Det fungerar men jag undrar hur ofta man måste bygga upp dem igen.
Det torde räcka med ett kraftigt skyfall för att sandsängarna ska kollapsa.
14 november. Till havs. Det vanliga, frukost, träna, basta,
lunch, sola, läsa. På kvällen galamiddag och kaptens mottagning.
15. november. Som 14 november utan galamiddag m m.
16. november kl 0800 lägger vi till i Colombos hamn i Sri
Lanka. Bussutflykt highlights of Colombo.
Intressantaste delarna ligger nere vid hamnen och består mest av
koloniala byggnader från de portugisiska, nederländska och brittiska erorna.
Portugiserna etablerade sig redan 1505, holländarna tog över på 1600-talet och
slutligen kommer britterna år 1795. Sri Lanka – eller som det kallades då –
Ceylon, blev självständigt 1948 samtidigt som Indien. Namnbytet skedde 1972
samtidigt som ett brutalt inbördeskrig eller revolt ägde rum. Det var
minoritetsgruppen tamilerna som gjorde uppror mot lankesiskdominerade
regeringen. Kriget pågick under flera år till dess Indien ingrep. Tamilerna
besegrades av övermakten och tvingades sluta fred.
Sri Lanka kanske är mest känt för te och turism men den
viktigaste exporten är kanel där landet svarar för över 70 % av världens
produktion. Vad gäller vår stadsrundfart är det mest anmärkningsvärda att vi
inte såg ett enda hindutempel. Däremot katolska katedraler, buddistiska tempel
och moskéer. När vi kommer till nationalmuseum var i princip bara kaféet och
souvenirbutiken öppna. Dessutom går bussen sönder vilket fulländar vår utflykt.
Tillbaka till vårt fartyg blir det lunch och återhämtning inför kvällens
höjdpunkt, födelsedagsfest för vår bordsgranne Sven som fyller 80 år. Tårta,
sprudelvin, sång och hurrande enligt svensk tradition. Det märktes att det var
många svenskar i matsalen som stämde in i sång och hurrande.
17 november kl 0800 lägger vi till i Cochins hamn tillika huvudstad i delstaten Kerala. Hamnen är enorm och staden med 3,5 miljoner
ligger fördelad på arton öar. Med undantag för klimatet är det mycket som
påminner om Stockholm, bland annat läget mellan havet och en stor insjö. När
jag ser vår närmaste skeppsgranne förtöjd direkt akter om oss kan jag inte låta
bli att höja på ögonbrynen. Det är ett av indiska flottans senaste hangarfartyg
av Kievklassen.köpt från Ryssland
På eftermiddagen blir det utflykt till sjöarna och
kanalerna söder om Cochin. Efter nästan två timmars bussresa är vi framme vid
påstigningsplatsen för kanalfärden. Den blir intressant, nästan fascinerande
att se hur människorna lever och bor längs vattenvägarna. Ibland är det kanske
bara en landremsa på 10 meter mellan kanalen och risfälten. Vi går ombord på en
husbåt på två däck med såväl sovrum som badrum. Sjötrafiken är enorm, vi hamnar
i vad man definitivt kan kalla rush hour och man kan nästa förvänta sig en
kollision när som helst men allt klarar sig.
 |
| Ombord på husbåten |
 |
| Huset ligger på en strandremsa mellan risfälten och kanalen |
 |
| Rusningstrafik på vattenvägarna |
På väg tillbaka med bussen hamnar
vi i rush hour igen. Den indiska trafiken är inte nådig. Smala och dåliga vägar
och självmordsbenägna motorcyklister gör tillbakaresan intressant. Kerala är trots
vägnätet enligt vår guide en av de mest välmående delstaterna i Indien med den
högsta medellivslängden och läskunnigheten. Majoriteten (60 %) är hinduer, 20 %
är muslimer och 20 % är kristna. Kommunisterna är det styrande partiet.
18 november. På förmiddagen tar vi en promenad på kajen och
ser vad de lokala försäljarna har att erbjuda. Ulla växlar in en del av våra
ogiltiga rupiesedlar. Den indiska regeringen ogiltigförklarade nämligen utan
förvarning alla sedlar i valörerna 500 och 1000 rupier, precis de valörer vi
växlat till oss hemma i Sverige. Inte så roligt och man får bara växla 5000
rupier åt gången. Kl 1300 kastar vi loss samtidigt som vår granne
hangarfartyget men skillnaden är att vi går för egen maskin och indierna måste
bogseras. Längre ut från hamnen möts vi av en patrull av delfiner som
eskorterar oss ut till havs. Jag har sett delfiner förut men aldrig så många på
så nära håll.
19 november kl 1100. Vi lägger till i Marmugao, delstaten
Goas hamn. Goa var faktiskt en portugisisk koloni ända till 1961 då den erövrades
av Indien. Dagens utflykt går till gamla Goa och den nya huvudstaden Panjim. På
vägen till gamla Goa besöker vi det hinduiska templet Shantadurga. Templet
består av flera vackra byggnader men det mest noterbara är att Ulla får en
ordentlig knuff av en av de heliga kossorna på tempelområdet. Uppenbarligen
flyttade hon sig inte ur vägen tillräckligt snabbt.
 |
| Stöddig typ |
 |
| Katedralen Bom Jesu |
 |
| Interiör från katedralen |
 |
| Katedral Sé |
Framme i gamla Goa kan vi
beskåda basilikan Bom Jesus byggd på 1500-talet och katedralen Se byggd på
1600-talet. Bägge är imponerande byggnader men är i princip allt som är kvar av
staden som en gång hade 200 000 invånare och var större än Lissabon. I
mitten av 1800-talet tvingade malaria och andra sjukdomar invånarna att flytta
till den nuvarande huvudstaden Panjim. Bussfärden fortsätter på de utmärkta
vägarna (sarkasm) till den lilla staden Fontainhas och dess portugisiska
kvarter. Alla gatunamn där är på portugisiska som även talas av många av
invånarna. Utflykten avslutas i Panjim där vi besöker marknaden. Frukt och
grönsaker säljs men inte kött, fågel eller fisk vilket nog är lika bra för våra
syn- och luktsinnen. Utanför själva marknaden är dofterna potenta minst sagt.
Vi väntar på bussen nere vid strandpromenaden som sopas av en hord män med
kvastar av palmblad. Ute på floden ligger en hel armada av olika båtar, bland
annat vad som ser ut som ett par gamla hjulångare som tagna från Mississippi.
Bussen tar oss tillbaka till Luminosa vilket innebär ytterligare en timme på
vägar som känns som att åka på en jättelik tvättbräda. Goa är något mindre än
Gotland till ytan och har 3,5 miljoner invånare. Enligt guiden är ekonomin god och Goa har precis som Kerala den högsta medelinkomsten i Indien. Religiös sammansättning är 60 %
hinduer, 20 % kristna (huvudsakligen katoliker) och övriga 20 % en blandning av
muslimer, sikher m fl.
20 november kl 1030. Vi lägger till i Mumbai eller Bombay
som staden kallades till 1996. Staden är enorm och hamnen likaså. Hamnen är
full av fartyg, många av dem militära, bland annat ytterligare ett av Indiens
minihangarfartyg. Det visar sig vara flottans vecka och därav den militära
närvaron.
 |
| Inte fel på kameran, luftföroreningar |
Utanför hamnen ligger minst 100 fartyg för ankar och väntar på att få
komma till någon av kajerna. Dagens utflykt är en bussrundtur i Mumbai för att
bese ett antal sevärdheter. Närmast hamnen ligger de gamla koloniala kvarteren
med många imponerande byggnader i en mycket speciell stil, så kallad asiatisk-gotisk,
en blandning av brittisk sengotik (1800-talet) med asiatiska inslag. Vi ser den
enorma och vackra järnvägsstationen (f d Victoria Terminal) och det f d
stadshuset, numera Asiatic Society Library.
 |
| Bilderna är några exempel på de vackra byggnaderna i Mumbais centrum |
Vi åker längs Marina Drive, även
kallad Drottningens halsband, en strandväg som tar oss till ett hinduiskt
tempel, Girgaum Iskcon. Efter att vederbörligen beskådat detta arkitektoniska
mästerverk åker vi till de Hängande trädgårdarna. Om man har förväntat sig
något i stil med den babyloniska motsvarigheten blir man besviken. Det är en
medelstor trädgård med lite träd och buskar. Namnet kommer sig av att
trädgården är belägen ovanpå en av stadens största vattenreservoarer. Mer
bussresa i den brusande trafiken och detta är söndag påpekar guiden glatt. Vi åker
förbi Tower of Silence, parsernas heliga begravningsplats. Sedan bär det av
till Dhobi Gat, stadens traditionella tvättplats där även män tvättade enligt
gamla metoder. Ett besök i det hus som Gandhi bodde i under sin tid i Bombay
ingår också. Vid det laget var dock intresset för någon av de två toaletterna i
huset betydligt större än för de eventuella kulturskatterna. Jag skulle gärna
ha sett Gandhis brev till Hitler men tiden medger inte det. Som avslutning åker
vi till Gateway of India, ett monument som alla dignitärer som besöker Mumbai
ska passera igenom. Området vid monumentet är fullt av folk liksom hela
strandpromenaden. Som någon litet vanvördigt sa - kan det ha varit jag ? - i Burträsk har man Berras korvmack att samlas kring på söndagen, här är det bara lite mer folk.
 |
| Tystnadens torn i bakgrunden |
 |
| Gandhis hus |
 |
| The Gateway |
 |
| Cricket är nationalsport och spelas överallt, närsomhelst |
 |
| Solnedgång över Mumbai |
Tillbaka till fartyget där vi går igenom de sedvanliga indiska
säkerhetskontrollerna. Mumbai är den positivaste upplevelsen i Indien, en
världsstad i alla bemärkelser med en mycket kosmopolitisk befolkning.
Åtminstone de delar vi såg var betydligt renare än de övriga städerna vi besökt
men å andra sidan har vi inte sett stadens slumkvarter.
Luften i Mumbai liksom andra delar i Indien som vi besöker
är inte hälsosamt för människor med andningsproblem. Mycket har tidigare
koncentrerats till hygien och magsjukdomar. Med Indiens inträde bland
industriländerna har problemet med luftföroreningar mångdubblats. Eftersom jag
personligen har astmaproblem blev detta väldigt tydligt.
21 november. Vi tillbringar dagen ombord och tar det lugnt
efter alla utflykter och upplevelser förutom att damerna gör ett kort besök i
den lilla butiken inrymd i hamnens administrativa byggnad.
22-23 november. Till havs. De vanliga rutinerna. Sola, äta,
träna, läsa och umgås. Underhållningen ombord är inte riktigt i samma klass som
vi är vana vid. Ingen galamiddag så finkostymen får hänga kvar i garderoben.
Det mest anmärkningsvärda är en skrivelse om vad som ska ske om vi utsätts för
en attack av pirater men den visar sig vara helt på allvar.
25 november. På morgonen är balkongen täckt av ett fint
lager av sand. Akterdäcket där vi brukar äta frukost bär också spår av sand.
Solstolar skrubbas, däck svabbas och relingarna putsas. Centrum av Dubai verkar
fortfarande vara täckt av ett lätt dis. Om det är sand, smog eller något annat
är svårt att avgöra. Avgaser är det gott om. Trots de stora breda gatorna
verkar trafiken stå stilla långa stunder. Kl 1400 lämnar vi Dubai som vanligt
till Andrea Bocellis röst. Det är faktiskt skönt att komma bort från sanden som
verkar tränga in överallt. Dubai har inga egna oljekällor men är trots det en
av de rikaste staterna bland Förenade Arabemiraten. Det beror främst på en
medveten satsning på infrastruktur för transporter. Dubai är strategiskt
beläget mellan Europa och Fjärran Östern och både flygplatsen och hamnen
tillhör de modernaste i världen. Däremot har jag lite svårt att förstå vad som
är så lockande ur turistsynpunkt. Ett gäng höghus i centrum med gallerior,
några förstklassiga hotell och gott om sand. Och så hektar efter hektar av nya
bilar uppställda i hamnen täckta av ett lätt sandlager. Väl ute på havet blir
det riktigt blåsigt (19 sekundmeter) och det är lite glest bland borden i
matsalen.
26 november kl 0900 lägger vi till i Muscat, huvud- och
hamnstad i Oman. Eftersom vår utflykt börjar först kl 1400 tar vi en promenad
längs strandpromenaden. En gratisbuss levererar oss till terminalen och
därifrån är det lagom promenadavstånd till centrum i hamnen. Vi kryssar oss
igenom horden av taxichaufförer och kommer upp på en helt underbar
strandpromenad.
 |
| Bilder från strandpromenaden i Muscat |
29 november. Till havs. De vanliga rutinerna där nu även
piratspaning ingår. Den senare genomförs dock av delar av besättningen som är
utspridda längs lämpliga däck utrustade med kikare och walkie-talkies.
30 november. Kl 0600 passerar vi Bab el-Mandeb, sundet som
skiljer Afrika och Arabien åt. Det innebär att vi seglar på Röda havet men det
är inte speciellt rött. Sundet är 32 km brett och vi kan se det arabiska
fastlandet om styrbord. När vi väl passerat sundet upphör piratspaningen. Ulla
är förkyld och Birgitta och jag sjunger en snapsvisa till middagen som handlar
om Röda havet som blev svart.
01 december. Till havs. Hett som helvete och nästan
vindstilla. Vi äter både frukost och lunch inombords på grund av hettan.
Officiellt är det 33 grader varmt men på vissa ställen är det säkert närmare 40
grader.
 |
| Inne i buffetmatsalen kan vi njuta dessa vackra konstverk |
 |
| 28 grader i poolen, 40 grader på däck |
02 december. Musik av ABBA och Roxette på pooldäcket. Lagom
för oss pensionärer att dansa till.
Aqaba har drygt 100 000 invånare och Jordanien 10
miljoner enligt senaste folkräkningen varav 6,7 miljoner är medborgare. Övriga
är huvudsakligen flyktingar från Syrien, Irak och Jemen. Det största problemet
enligt vår guide har inte varit integrering eller arbetstillfällen utan
tillgången till vatten. Redan innan invandringen var Jordanien ett av världens
vattenfattigaste länder och den stora befolkningsökningen har inte gjort saken
bättre. Man har påbörjat avsaltning av havsvatten för att förbättra läget. Kl
2200 lägger vi ut från Aqaba under musikalisk ledning som vanligt av Andrea Botticelli (Romanza) och
med bistånd av ett par bogserbåtar. Börjar bli förkyld. Inte så konstigt, minst
hälften av passagerarna hostar och snörvlar och vi döper om vårt fartyg från
Costa Luminosa till Hosta Luminosa.
04 december. Till havs rundande Sinaihalvön och stävande mot
Suez. Temperaturen är redan avsevärt lägre. Kl 2100 ankrar vi utanför inloppet
till Suezkanalen, beredda att fortsätta tidigt nästa morgon.
05 december. Ungefär kl 03 hör vi hur lotsarna tar sig
ombord från en liten dinge. Tre kraftiga egyptier med verktyg skrek på arabiska
och besättningen skrek tillbaka på italienska. Trots viss förvirring kom vi
iväg vid femtiden som en del av en konvoj om 29 fartyg. Suezkanalen är nu efter
den senaste utbyggnaden 193,3 km lång, 24 meter djup och över 200 meter bred.
Djup och bredd har tredubblats och från augusti 2015 har antalet passager
fördubblats från 49 till 97 per dygn. Det finns inte heller längre någon
begränsning på storleken på fartyg som kan passera kanalen. Kanalen
färdigställdes mellan 1867 och 1871 av ett franskt konsortium under ledning av
Ferdinand de Lesseps. Vid den officiella invigningen 1871 uppfördes urpremiären avVerdis opera Aida, mest känd för triumfmarschen.
06 december. Till havs. Medelhavet är soligt men blåsigt.
Fartyget håller ut långt från afrikanska kusten, antagligen för att inte hamna
bland flyktingbåtar med de komplikationer det skulle medföra. På kvällen är det
kaptens mottagning följt av galamiddag. Den vita skjortan är bara använd en
gång så den får duga. Förkylningen är under kontroll.
 |
| Den sista föreställningen |
07 december. Till havs. Vaknar på natten av att förkylningen
brutit ut på allvar. Orkar knappt släpa mig upp till frukosten som består av en
halv smörgås och en kopp te. Lunch en halv tallrik soppa. Jag behöver
visserligen gå ner i vikt efter en månads vällevnad men inte på detta sätt.
Strax efter kl 14 passerar vi Messinasundet som skiljer Sicilien och Kalabrien
åt. Något senare kan vi se vulkanön Stromboli om styrbord, känd för sin aktiva
vulkan och Ingrid Bergman. På kvällen är det stor fest på båten. Medan de andra
festar intar jag en tallrik soppa i min ensamhet i hytten.
 |
| Reggio di Calabria, på andra sidan ligger Messina |
 |
| Stromboli |
08 december. Kl 0800 lägger till i hamnstaden Civitavecchia.
Det är en av de större hamnarna i Medelhavet och av stor betydelse för Rom.
Ulla och Birgitta åker in till Rom där de hittar en väldigt liten trevlig och genuin restarang att äta lunch på. Jag stannar kvar på båten och försöker kurera mig. Äter lite pasta i matsalen och säger adjö
till våra bordsgrannar, Ingegärd, Sven och Lasse. Känns lite torftigt att inte
kunna sitta med. Så tillbaka till hytten och försöka vila.
 |
| Några vyer från Rom |
09 december kl 0800 lägger vi till i Savona, vår sista hamn
på resan. Därifrån bussas vi till Milanos flygplats Malpensa. Vi flyger
Swissair hem via Zürich. Fungerar perfekt som vanligt och bra service även i apklassen (alkohol gratis). Kan
tyvärr inte utnyttja detta i mitt tillstånd, andra kan dock.. Hemma före kl 21
och i morgon är det lördag. Skönt att vara hemma igen särskilt efter
avslutningen men 31 dagar är en lång resa.
Några avslutande kommentarer
Den viktigaste frågan efter en resa brukar vara, skulle jag
vilja gör om den? I det här fallet är svaret nej. Skulle jag vilja ha den
ogjord? Svaret är definitivt nej. Vi har en del negativa synpunkter efter
resan och det med rätta om man jämför med andra kryssningar. Men då måste man
ta med faktorn priset i det hela. Costa erbjöd det klart billigaste alternativet
jämfört med motsvarande resor och då måste man vara beredd på att det sparas
här och där. Det drabbar främst underhållningen som var ganska medioker och
service eftersom det verkar saknas personal både i matsalen men framförallt i
buffetmatsalen som sällan är öppen på kvällarna. Synd eftersom där serveraras den kanske bästa maten. Istället kan man få pizza eller hamburgare sent på
kvällen men mot betalning (10 euros). Det är första gången jag är med om att
det inte ingått i priset.
Servicen överlag är bra, särskilt den som bestods av
serveringspersonalen. De består som vanlig mest av sydostasiater och är pigga,
trevliga och tjänstvilliga. Däcksbesättningen verkar kompetent och
besättningen drillas dagligen i livbåtsövningar m m. Allt är rent och snyggt
ombord. Den administativa delen av besättningen består huvudsakligen av
italienare och ja, de är italienare. En sympatisk detalj är att Costa inte har
ett betygssättningssystem på serveringspersonalen i likhet med t ex Royal
Carribbean. Detta leder till osund konkurrens då uppassare tävlar med varandra
om att få flest poäng. På Costas fartyg fördelas detta jämt så att även däcks-
och maskinpersonalen får ta del av pengarna. Och vad är det för pengar? Det är
de 10 euro per resenär och dag som dras dagligen från ditt konto på båten. Detta är inget särskilt för Costa, alla
rederier gör så men det kan komma som en obehaglig överraskning om man inte är
varse om detta. För oss blev det 6 000 kr extra som inte framgick av totalbeloppet vi betalade innan resan. Costa Luminosa är ett vackert fartyg i medelstorlek (294 m lång).
Inredningen är smakfullt italiensk. Fartyget ger intryck av att vara större inombords än
motsvarande fartyg i samma klass.
Så slut från denna resa, hoppas ni gillar berättelsen och kan dra nytta av några av råden. Nästa resa är ännu inte bestämd, tar gärna emot förslag.
Ulla och Olle
