fredag 16 oktober 2015

Nya Zeeland med Sydney 2011-2012

 


RESESKILDRING FRÅN AUSTRALIEN OCH NYA ZEELAND

Inledning


En länge eftertraktad dröm gick i uppfyllnad i december och januari när jag och min hustru Ulla åkte till Australien och Nya Zeeland. Vi började resan den 14 december 2011 och kom tillbaka till Sverige den 6 januari 2012.

Först flög vi till Sydney i Australien och var där i två dagar. Därefter gick vi ombord på kryssningsfartyget Radiance of the Seas för en kryssning runt Nya Zeeland på 16 dagar. Slutligen ytterligare två dagar i Sydney innan vi via två dagar i Singapore återvände till Sverige.

Australien – Sydney (16-18 december 2011)


Vi landade kl 6 på morgonen den 16 december i Sydney. Trots alla befarade problem om hemska kontroller gick allting jättebra och vi var snart inne i Sydney via tåg från flygplatsen till centralstationen.
I centrala Sydney

Det världsberömda operahuset

Harbour Bridge
 
Därifrån var det gångavstånd till vårt enkla hotell Pen­sione centralt beläget i Sydney. Vi hade två dagar på oss innan vi skulle borda vårt kryssningsfartyg och använde tiden väl. Vi såg Darling Harbour, Circular Quay, Chi­natown, Operahuset och Taronga Zoo. Ett besök på Maritime Museum hanns också med. En annan sevärdhet som vi såg men inte besökte var Harbour Bridge. Med sina drygt 4 miljoner invånare är Sydney en pulserande storstad, vacker och kosmopolitisk. Den är också förvånansvärt ren. Ingen nedskräpning och inget klotter. Australiensarna plockar upp efter sig. Sydneyborna är mycket vänliga och hjälpsamma utan att vara påflugna. Till och med restaurangpersonalen är mycket serviceminded utan att gå till överdrift. Det enda negativa är egentligen prisläget som är på stockholmsnivå, utom kollektivtrafiken som är avsevärt billigare. Den fungerar dessutom. Billigast i matväg var faktiskt pubarna som serverade riktigt bra och prisvärd mat. Annars kan man äta mat från all jordens hörn samt från det australiensiska köket som inte längre bara serverar stek och ägg. Ett dubbelrum på ett enklare hotell kostar 800-1 000 kr.

Sammantaget är Sydney väl värt ett besök, säkert en av de vackraste stä­derna i världen med den enastående hamnen, många välbevarade gamla byggnader, till och med moderna vackra byggnader och många parker och andra grönområden som främsta attraktioner.

Nya Zeeland

Allmänt


Nya Zeeland har 4,2 miljoner invånare och 39 miljoner får. Ytan är ungefär samma som Storbritanniens så det är ett ganska glesbefolkat land. Klimatet är varierande, från svalt tempererat på Sydön med glaciärer till Nordöns subtropiska klimat med palmer och sandstränder. Nya Zeeland är ett jordbävningsområde och har drabbats av ett flertal jordbäv­ningar de senaste hundra åren. Det senaste större var i Christchurch februari 2011 då stora delar av staden förstördes. Tala om att leva på vulkanens rand.

Seglatsen från Sydney till Nya Zeeland tog oss över Tasmanska havet, beryktat för sitt dåliga väder. Den här gången visade det sig dock från sin bästa sida med solsken och svaga vindar.

Doubtful Sound

Fiordlands 21 december

 
Efter två dagars seglats var vi framme i Fiordlands. Detta område ligger på sydvästra Sydön och består mycket riktigt av flera fjordar och sund. Den mäktigaste fjorden är Milford Sound med 1300 meter höga berg som fortsätter rakt ner i vattnet ytterligare 700 meter. Vi hade tur med vädret med strålande solsken. Vi hade också tur som kunde se både sälar och delfiner. Kaptenen lät ta skeppet tätt intill bergssidan (fem meter) för att visa hur bråddjup fjorden är. Vi såg sälar och delfiner nära skeppet men tyvärr inga valar eller späckhuggare som kan förekomma i fjorden. Vi seglade även igenom Doubtful Sound och Dusky Sound innan vi fortsatte mot Dunedin.
Delfiner i Doubtful Sound

Dunedin 22 december

Staden grundades av skotska presbyterianer och det märks tydligt. Många kom från Edinburgh som har gett staden sitt namn (Dunedin är det gaeliska namnet på Edin­burgh). Staden har många vackra historiska byggnader som järnvägsstationen och flera kyrkor. Stadens centrum är ganska platt och där finns The Octagon, en trädgårdslik­nande medelpunkt för staden. En staty av den skotske poeten Robert Burns är centralt placerad. En brorson till Burns var en av grundarna av Dunedin. Omgivningarna runt Dunedin är desto mer kuperade, med bland annat världens brantaste gata. Universitetet (University of Otago) bidrar med 23 000 studenter till stadens 90 000 invånare. Där studerar ungdomar från all världens hörn och de sätter en definitivt internationell prägel på staden.
                                                          Dunedins järnvägsstation
 
Branta gatan

Akaroa 23 december

 
Jordbävningarnas land. Eftersom Christchurch inte återhämtat sig efter den våldsamma jordbävningen knappt ett år tidigare fick vi lägga till i Akaroa istället. Akaroa är en liten stad eller by som grundades av franska nybyggare. Det kändes lite konstigt att se Tri­koloren vaja över vad som verkade vara rådhuset. Akaroa har en fin hamn, några små hotell och flera trevliga små restauranger där man bland annat kan njuta av traktens lokala viner.

Gatubild från Akaroa
 
I Christchurch fortsätter återuppbyggnaden. Det som först trodde skulle ta två till tre år bedömer man nu kommer att ta 20 år. Affärer och andra funktioner som måste finnas tillgängliga är inrymda i containers under tiden som staden byggs upp igen i vissa fall från grunden.


Rohans rike, Sagan om ringen
 
Ulla och jag åkte på utflykt till Sagan om ringens rike. Närmare bestämt den plats där scenerna om Rohan och ryttarfolket rohirrim togs. Vi hade två guider med oss som båda hade varit med om inspelningen av hela trilogin. Hammond Peek hade varit ansvarig ljudtekniker och Michael Hedges som skulle ha varit Ian McKellens ersättare i rollen som Gandalf (hittade inte Hedges i rollistan). De kunde ge oss mycket intressanta inblickar i inspelningen och alla andra aktörer. Hammond Peek har dessutom två Oscars för bästa ljud varav en från Sagan om ringen. Färden gick genom slättlandskapet upp mot högplatån där inspelningen ägde rum. Själva platsen för inspelningen ligger vid foten av Sydalperna. Tyvärr har varje spår av staden som byggdes upp försvunnit, det ingick i avtalet med kommunen Christ­church att alla spår efter bygget skulle rensas bort. Under tiden som vi var i området skedde ett nytt jordskalv. Det var långtifrån så kraftigt som det i februari 2011 men till­räckligt för att de som var i Christchurch och ombord på fartyget skulle känna det. Några dagar senare kom det ytterligare ett skalv.

Hammond Peek

Wellington 24 december

Huvudstad i Nya Zeeland. ca 400 000 invånare. Som många andra städer i Nya Zeeland ligger den vid kusten. Vi tog en buss in till centrum och gick omkring på egen hand. Vi besökte bland annat Museum of New Zealand där vi fick en bra inblick i maorikulturen men även Nya Zeelands geologi. Detta är viktigt för invånarna att känna till på grund av de ständiga jordbävningarna. Hamnområdet är en av medelpunkterna för Wellington­borna men det finns flera trevliga gator närmare centrum som Wakefield Street, Cuba Street och Courtney Place. Lunch åt vi på en trevlig pub på Cuba Street. Precis som i Sydney är det ofta pubarna som är mest prisvärda när det gäller mat och dryck. Även i Wellington var prisnivån angenämt låg, t ex 20 kr för en latte.

Fika i det gröna i hamnområdet

Runt om staden finns det stora grönområden och naturreservat som det går snabbt att komma ut till med allmänna kommunikationer.
Civic Square med staty

Julfirande till havs 25 december

Julen firades till havs. Britter, australiensare och amerikaner firar jul den 25 december. Den 24 ägnas åt förberedelser och att sjunga in julen. Detta sker på kvällen och kallas carolling (kommer från carols = julsånger). Under närmare en timme sjöngs det jul­sånger och jag tror närmare 1 000 personer deltog. Mäktigt. På morgonen den 25 anlände tomten till fartyget, dock inte i släde utan i en farkost som såg misstänkt lik en av kryssningsfartygets tendrar. Alla barn jättelyckliga.
Tomten anländer
Julklappsutdelning på Radiance

Napier 26 december

Denna stad förstördes till stor del i en jordbävning 1931 och återuppbyggdes i art déco-stil. Detta ger staden en särpräglad karaktär om många kommer bara av den anledningen till Napier. Vi tog en buss in till staden, staden anordnade denna service. Vi vandrade omkring under större delen av dagen och besteg bland annat Hill Bluff där man hade en fin vy över staden och hamnen. Napier är också en av Nya Zeelands större badorter med en lång strand och många motell. Längs stranden fanns flera trevliga restauranger där man kunde njuta av de förträffliga inhemska vinerna. Vad sägs om ett glas utsökt Ge­würtztraminer för det facila priset av 40 kr t ex.
Snögubbe i Napier 
 
 
Allt är Art Deco i Napier
 

White Island 27 december 

En vulkanisk ö strax utanför Tauranga. Den är fortfarande aktiv om än på en låg nivå. Vi tog ett varv med skeppet runt ön så att vi kunde titta in i kratern. Vi kunde se ett en grupp människor i närheten av kratern, det går utflykter dit med mindre båtar och heli­koptrar. Det senaste utbrottet var 1914. då flera hundra gruvarbetare omkom.
Kratern på White Island. Lägg märke till människorna vid kratern

Tauranga 28 december 

Tauranga är en regional huvudstad och Mount Maunganui är hamnstad och tillika badort. Vi lade till i hamnen och hustrun och jag tog en lokalbuss de 6 kilometrarna in till Tau­ranga. Som vanligt fanns det några minnesmärken som ett gammalt missionshus och befästningar från 1800-talet. I övrigt en charmig mellanstor stad, ganska typisk för Nya Zeeland med mycket fritidsaktiviteter som bad, segling, surfing m m. I regionen finns också de största kiwiodlingarna i landet.


Gamla postkontoret i Tauranga

På eftermiddagen tog vi bussen tillbaka till Mount Maunganui. Där vågade vi oss på en promenad runt själva kullen Mount Maunganui som skjuter ut som en halvö i havet. Vi besteg dock inte den nästan 300 meter höga kullen. Förutom hamnen finns det hotell och campingplatser för badgäster, restauranger och ett stort shoppingcenter. Vi passade också på att pröva den utmärkta glassen. Nya Zeeland är med rätta berömt för sina mjölkprodukter som ostar, yoghurt, glass m m.

Trädgård i Tauranga

Auckland 29 december 

Auckland är Nya Zeelands största stad med 1,3 miljoner invånare, ungefär som stor­stockholm. Staden är magnifikt belägen vid en enorm hamn som består av flera vikar. Förutom att Auckland är landets största stad är det också den mest kosmopolitiska med flest antal invandrare relativt sett. Auckland är faktiskt den största polynesiska staden i världen. Ungefär som Sydney är det en blandning av äldre bebyggelse och högmoderna byggnader som ändå lyckas ge en tilltalande prägel. Precis som i Wellington gjorde jag och Ulla Auckland på egen hand. Efter en promenad med lite shopping tog vi oss upp i Sky Tower, dvs. TV-tornet. Där vi fick vara med om en mycket speciell upplevelse. När vi sitter i kaféet och njuter av varsin utmärkt cappuccino ser vi plötsligt en människa som hänger i luften utanför fönstren och sedan försvinner lika snabbt nedåt. Det visar sig inte vara någon självmordshoppare utan Aucklandbornas egen variant av skydiving mitt inne i staden. Medan Ulla fortsatte sin shopping i centrala Auckland tog jag mig ut till stadens War Memorial Museum. I den översta våningen fanns en sammanställning över de krig som Nya Zeeländarna hade deltagit i, från kriget mot maorierna till Koreakriget. Utställningarna var mycket intressanta och känslofulla. Det fanns också två riktiga dyr­gripar för flygplansälskare; en japansk Zero och en brittisk Spitfire i perfekt skick. Eftermiddagen blev lite mer sightseeing innan det var dags att ta sig tillbaka till vårt fartyg.
Aucklands centrum

Spitfire

Bay of Islands 30 december 

Bay of Islands ligger nästan längst norrut på Nordön och består av ett antal öar och mindre städer. Vi besökte Paihia och Russel. I närheten av Paihia ligger Waitangi där fördraget mellan britter och maorier undertecknades 1840. Här upplevde vi faktiskt det enda riktigt dåliga vädret med ordentliga regnskurar. Invånarna var mycket förvånade eftersom detta är ovanligt vid den årstiden.

Franska missionshuset i Russel
 
Vi lade till i Paihia som är mer av turistort och shoppingcenter men tog direkt färjan till Russel som gav ett mer genuint intryck. En av sevärdheterna i Russel är det gamla franska missionshuset. Franska missionärer etablerade sig tidigt i området och man kan tänka sig engelsmännens bestörtning när de kom dit och fransmännen var där före dem. Den franske biskopen skaffade sig snabbt ett stort inflytande bland maorierna och de brittiska missionärerna var mycket negativa till detta. Av någon anledning förflyttades den franske biskopen av den franska regeringen och missionshuset gjordes om till ett tryckeri, dock skött av fransmän. Där trycktes bland annat den första bibeln på maoriska och en liten grupp entusiaster håller fortfarande liv i verksamheten med de gamla tryck­pressarna. Det katolska inflytandet är fortfarande märkbart i området då många maorier är katoliker.

 Nyår till havs och tillbaka till Sydney

 
På väg tillbaka till Sydney firade vi nyår till havs. Nyårsslaget firades stilenligt med champagne och Auld Lang Syne. Kvällen till ära uppträdde (F)ABBA på teatern. Det är en australiensisk grupp som uppträder i ABBA-influerade kläder och sjunger ABBA-låtar. De är enormt populära i Australien. De hade dock mycket märkliga åsikter om svenska sexualsociala förhållanden om man säger så.

Nyårsafton på fartyget


Eftersom vi inte flög tillbaka från Sydney förrän på kvällen den 3 januari fick vi nästan två dagar till i Sydney. Vi kunde bo på skeppet två nätter och frukost på akterdäcket med utsikt över hamnen och operahuset var en riktig höjdare. I övrigt passade vi på att bese the Rocks med många byggnader från 1800-talet och den Botaniska trädgården. Den senare var mer som en stor park och öppen för alla utan kostnad och inga staket runt omkring den. Ett mycket populärt tillhåll för Sydneyborna att picknicka på. Alkoholförbud råder och efterlevs och inte ens en bortglömd pappersservett fanns att se på gräsmattorna trots att vi var där dagen efter nyår.

                                                               No country for old men

Monorail i Sydney (den enda)

Singapore 3 till 5 januari


På hemresan gjorde vi en mellanlandning på två dagar i Singapore. Ulla tyckte vi be­hövde en liten paus i flygandet och shoppa lite. Min gamle skräddare och vän Edwin Wong mötte oss. Liksom jag har han gått i pension, eller delvis. Jag passade på att sy upp en ny kostym förstås. Att sy upp kostymer kan fortfarande vara prisvärt i Singapore men gå till en kinesisk skräddare, inte en indisk. Kineserna är dyrare men kvaliteten är mycket bättre.
Middag i Singapores "äkta kvarterskrog"

Singapore har förändrats en hel del sedan vi var där senast för ca 6 år sedan. Nya bostä­der och vägar byggs på grund av den stora befolkningsökningen. Bland annat dras en motorväg rakt genom centrum varvid ännu mer av den gamla bebyggelsen rivs. Allt detta kostar och skatten har höjts med 10 procent de senaste åren.

Allt är dock inte så dyrt. Middag på Fattys med en halv anka som huvudrätt kostar fort­farande inte mer än 70 kr per person. Ett besök på Raffles Hotel är ju ett måste förstås. Här har dock inte priserna legat stilla. En Singapore Sling kostar numera 136 kronor. I priset ingår dock att du får slänga jordnötsskalen på golvet.

Vi avslutade besöket med att Edwin bjöd på middag på en s.k. ”Food Court” i en förort. Ulla och jag var de enda européerna där men maten var jättegod och äkta kinesisk.

Skräddare Edwin med assistent

Därefter var det dags att flyga hem till Sverige igen. Vid midnatt bordade vi Finnairs sena nattflyg mot Skandinavien och var tillbaka i Stockholm morgonen den 6 januari. Finnair kan rekommenderas för flygningar till Sydostasien och Australien. De samar­betar med Quantas vilket är det australiensiska flygbolaget. Quantas har moderna flyg­plan och en utomordentlig service även i turistklass.

Intryck av Nya Zeeland 


Vackert, rent, farligt, trevliga människor och oerhört varierande. Grönt och rent är ett bestående intryck. Det är i korthet hur vi upplevde Nya Zeeland. Farorna kommer inte från människorna eller djuren där utan naturen. Vi upplevde faktiskt två jordbävningar om än av mindre omfattning under en vecka. Kriminaliteten är mycket låg men har ökat något de senaste åren. Det vanligaste brottet är misshandel inom familjen, ofta i sam­band med större högtider och alkoholförtäring. Naturen och klimatet är oerhört varie­rande. Det finns allt från glaciärer och fjordar på Sydön till tropiska stränder på Nordön. Klimatet är lika varierande. Sydön har ett tempererat klimat med ganska mycket grönt landskap. Nordön är varmare, ligger på motsvarande breddgrad som Syditalien på norra halvklotet. Det regnar dock ganska mycket där också, framförallt på deras vinter vilket motsvarar vår sommartid, dvs. juni till augusti.

Befolkningen är huvudsakligen ättlingar till skotska och irländska invandrare. Till skill­nad mot Australien var alla invandrare frivilliga. Maorierna utgör en stor minoritet på 16 procent. Invandringen är som nämnts tidigare ganska blygsam och består huvudsakligen av po­lynesier, asiater och turkar. Nya zeeländarna är sportfantaster och ju farligare desto bättre. Den populäraste sporten är rugby följt av korgboll, segling och cricket. Dessutom skydiving, drakflygning, surfing och triathlon. Precis som australiensarna är de ganska laidback men vänliga och hjälpsamma på ett naturligt sätt. De är också mycket miljö­medvetna och håller rent omkring sig. Utsläppen är låga men ozonskiktet är mycket tunt vilket gör att det kan vara lätt att bränna sig även vid lägre temperaturer. Priserna ligger på en ganska angenäm nivå, ungefär 20 % billigare än i Sydney vilket kan jämföras med Sverige.

Som ni förstår blev vi väldigt förtjusta i Nya Zeeland och kommer gärna tillbaka dit men med mer tid på oss att besöka landet.


Allmänt om Nya Zeeland

Nya Zeeland har 4,2 miljoner invånare och 39 miljoner får. Ytan är ungefär samma som Storbritanniens så det är ett ganska glesbefolkat land. Klimatet är varierande, från svalt tempererat på Sydön med glaciärer till Nordöns subtropiska klimat med palmer och sandstränder. Nya Zeeland är ett jordbävningsområde och har drabbats av ett flertal jordbäv­ningar de senaste hundra åren. Det senaste större var i Christchurch februari 2011 då stora delar av staden förstördes. Tala om att leva på vulkanens rand.

För att förstå Nya Zeeland och dess invånare bör man berätta lite om dess historia. Landet är mycket ungt, både ur ett geologiskt perspektiv men också rent befolkningsmässigt. Jag ska börja med att skriva lite om maorierna och deras ställning på Nya Zee­land. Detta är en historia för sig, men i korthet är det som följer. Maorierna invandrade från Sydpolynesien på 500-talet efter Kristus. När européerna började komma till Nya Zeeland på 1700-talet fann de ett bofast folk med högt stående kultur. I början var kon­takterna vänskapliga och maorierna hade ingenting emot de kristna missionärerna och bedrev gärna handel med de första kolonisterna. Efterhand ökade motsättningarna när de nya kolonisterna tog den mark som maorierna betraktade som sin egen. 1840 utbröt krig mellan britterna och maorierna. Britterna fick en obehaglig överraskning och led svåra förluster i kriget. De beslöt sig då för att göra ett fördrag med maorierna för att få slut på striderna. I fördraget erkändes maoriernas rätt till de landområden som de redan besatt och de fick fullständiga medborgerliga rättigheter i paritet med de brittiska kolo­nisterna. Cirka 20 år senare bröt dock britterna fördraget och försökte erövra delar av de områden som maorierna hade fått rätt till i fördraget från 1840. Hårda strider utbröt åter men de brittiska trupperna hade nu stöd av en stark inhemsk milis jämte vissa maori­stammar. De revolterande maorierna besegrades och tvingades uppge sitt land. Än idag gäller dock formellt fördraget från 1840. Maorierna har ett eget råd och kung, eller drottning. De har under lång tid fört en rättslig kamp mot Storbritanniens och den Nya Zeeländska regeringen. Under senare år har de fått visst gehör för sina klagomål och fått ersättning för de områden de berövades. En intressant sak är att under krigen på 1800-talet genomförde ingendera av parterna några massakrer på civilbefolkningen. Tvärtom bemödade sig maorierna om att endast angripa militära eller administrativa mål. Mis­sionshus och bostäder förstördes inte, åtminstone inte avsiktligt. De vita invånarna på Nya Zeeland är stolta över maorierna och maoriernas kultur är en integrerad del av kulturen på Nya Zeeland. Om någon skulle råka se en rugbymatch med de nyblivna världsmästarna kan man få se det nya zeeländska landslaget genomföra en maorisk krigsdans.

Något annat som är betecknande för nya zeeländarna är vad man skulle kunna tro vara en nästan pacifistisk attityd. De hade troget stött sitt moderland Storbritannien under såväl Boerkriget som de båda världskrigen. De fick betala ett mycket högt pris för denna lojalitet. Under första världskriget deltog 110 000 nya zeeländare i striderna varav 17 000 stupade och över 41 000 sårades. Detta är enorma siffror och man får betänka att hela befolkningen var bara något över 1 miljon invånare vid den tiden. Erfarenheterna från de bägge världs­krigen har lett till ett avståndstagande till inblandning i yttre konflikter. Nya Zeeland har gått ur försvarsalliansen ANZUS och är numera alliansfritt och har dessutom förklarat sig som kärnvapenfri zon. Man deltar dock i freds­bevarande FN-uppdrag med trupper.

Nya Zeeland var också mycket tidigt med sociala reformer. Redan 1893 fick kvinnorna rösträtt och 1898 infördes ålderspension vilka båda var först i världen. Fortfarande är Nya Zeeland en av världens ledande välfärdsstater med ett socialt system som påminner om Sveriges. Man lägger dock större vikt vid individens eget ansvar att skapa sin fram­tid. En bidragande faktor till att systemet fungerar så bra kan vara att nya zeeländarna aldrig har varit trångbodda. Till och med i de större städerna finns det gott om plats. Även om invandringen fortfarande är begränsad är nya zeeländarna alls inga isolatio­nister. De har ett genuint intresse för världen utanför Nya Zeeland och för unga männi­skor är det självklart att minst någon gång åka ”overseas” som de säger. Till skillnad mot förr i tiden så sker det under fredliga former istället för i uniform och under krig.
 

Kryssningen



Vi åkte med Royal Caribbean som är ett av de största kryssningsrederierna i världen. Fartygen är flytande lyxhotell med flera restauranger och barer, utomhuspooler och in­omhuspool. Det finns även en teater och en biograf och mycket, mycket mer. Maten är utmärkt och ingår i priset. Man kan välja mellan flera restauranger och kaffe, te och snacks erbjuds i princip dygnet runt. Ett par gånger bjöds det också på midnattsbuffé med dans på pooldäcket. Som tur var fanns det ett välutrustat gym ombord. Övriga akti­viteter var frågesport, dans, karaoke, servettvikning, kostråd m m. Underhållningen be­stod bland annat av shower (mycket amerikansk, typ Broadway), barpianister, trubadu­rer och diverse andra musiker.



Utflykterna var mycket välorganiserade men dyra. Ulla och jag upptäckte att det gick alldeles utmärkt att klara sig på egen hand när vi besökte städerna i Nya Zeeland. Ofta ställde städerna upp gratis med busstransport om det var för långa avstånd från hamnen till stadscentrum för en liten stad som Napier är det ju förstås en viktig inkomstkälla när 2400 turister kommer till staden.



Sjösäkerheten är mycket god. Förutom att man har den allra modernaste navigationsut­rustningen övas övergivande av skepp vid varje kryssning. Denna övning är obligatorisk för alla passagerare och även barnen släpas upp ur poolerna vid detta tillfälle. Här kan man fundera lite på hur mycket detta hade övats på det italienska fartyget som gick på grund utanför Italiens västkust nyligen.
 
Vilka åker då på kryssning? Till skillnad mot vad vi trodde en gång i tiden är det inte bara äldre personer. Passagerna på Radiance of the Seas bestod av alla åldersgrupper och olika samhällsskikt. Den stora mängden kom naturligt nog från Australien, 1900 personer av 2400. därefter en hel del amerikanare, kanadensare och britter. Vi trodde vi var de enda svenskarna ombord tills vi upptäckte en svensk familj som dock bodde i Sydney. Vi hade mycket trevligt och risken att behöva vara ensam var obefintlig. Spe­ciellt australiensarna är som sagt både vänliga och trevliga och slår sig gärna i slang med människor från andra länder.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar