Atlantkryssning april 2014

Atlantkryssning april 2014

Costa Magica utanför Catalina

Inledning

Ja, det blev ju inte bara en Atlantkryssning utan vi började lyxigt med fyra dagar på ett all inclusive hotell på Dominikanska republiken.

När vi var yngre lovade min hustru och jag varandra att
a) vi skulle aldrig åka på en kryssning
b) vi skulle aldrig bo på ett hotell med all inclusive.

Det tog nästan 30 år innan vi svek det första löftet och i år var det dags igen. Det berodde på pengarna, erbjudandet var nästan otroligt billigt. Vi såg det i en annons i vår tidning, WonderCruises erbjöd en kombinerad kryssning och hotellvistelse (all inclusive) för 15 000 kr per person. Genom att snabbt uppgradera till en bättre hytt med havsutsikt för 1500 kr per person fick vi dessutom ett dryckespaket omfattande vatten, öl och vin till lunch och middag. Sammanfattningsvis ingick flyg till Dominikanska Republiken, 4 nätter på ett all inclusive hotell, 17 dagars kryssning över Atlanten med Costa Cruises, flyg hem från Venedig och alla transfers. Eventuella utflykter fick man betala själv. Anledningen till att det var så billigt (detta är ungefär halva priser jämfört vad detta skulle ha kostat normalt)? Ja, det var inte för att Costa försöker upprätta sitt något skamfilade rykte efter olyckan häromåret då ett av deras fartyg gick på grund och sjönk utanför Italiens kust. Nej, istället är det så att när rederierna byter basering för sina fartyg under året vill man inte gå tomma och därför erbjuder man mycket förmånliga priser. Det gäller i princip alla rederier. I detta fall skulle vårt fartyg Costa Magica ombasera från Västindien till Medelhavet.

Dominikanska republiken - Bahia Principe San Juan

Den 27 april lyfte TUI:s Boeing 787 Dreamliner med oss och 250 andra svenskar från Arlanda med destination Dominikanska republiken. Med oss var dessutom två reseledare från WonderCruises, Mimmi och Lina, som skulle ta hand om oss under hela resan. Vår Dreamliner hade till skillnad mot Norwegians aldrig haft några allvarliga problem. Det var stort, rymligt, med låg ljudnivå, bekväma säten och bra luft så man inte kom fram som ett torrt läskpapper. Naturligtvis var allt elektroniserat, även fönsterluckorna. Det enda orosmomentet kom när mediaanläggningen fick något tuppjuck och slutade fungera. Filmer ,kartor och underhållningsprogram försvann från menyn. Så småningom ordnade det sig utom klockan som visade fortsatte visa fel tid. Vi hoppades att piloten hade en egen klocka i cockpiten och återgick till att äta, dricka, titta på filmer, sova och allt annat som flygpassagerare på långflygning ägnar sig åt. Efter 10 timmar landade vi och efter ytterligare drygt 2 timmar var vi på vårt hotell, Bahia Principe San Juan. Hotellet ligger på Atlantkusten vilket ger ett behagligt klimat även i slutet av april. Säsongen var dock i princip över och de sista svenska gästerna höll på att lämna hotellet när vi anlände.

 




Vy från hotellträdgården mot havet

Hotellet gjorde ett trevligt intryck där det låg i ett stort grönområde med många träd och gröna gräsmattor. Byggnaderna var låga, maximalt två våningar och smälte bra in i miljön. Sandstranden var långgrund och man hade lagt ut vågbrytare i form av stora gummisäckar fyllda med sand vilket fungerade bra. Standarden kan väl sägas vara medelklass men allt var rent och snyggt, både hotellrummen och allmänna utrymmen.

Hotellbyggnad

Stranden

På området fanns en buffetrestaurant, en snabbmatsrestaurant och tre á la carterestauranter. Av de sistnämnda var bara en öppen åt gången och det var i princip omöjligt att beställa bord. Antalet besök för oss som var där i fyra dagar var dessutom begränsat till ett. Dessutom fanns ett antal barer utspridda inom området. Maten på buffetrestauranten var riktigt bra med mycket färska grönsaker, sallader och färsk frukt. Vad ingick då i all inclusive? Det var buffetrestauranten, snabbmatsrestauranten, öl, enklare viner och sprit förutom de mest exclusiva märkena. Servicen var utmärkt, personalen uppmärksam och vänlig.

Vårt bord på buffetrestaurangen

Efter fyra dagar var vi ganska nöjda. En normal vistelse är två veckor och det känns som en ganska lång tid. Visserligen fanns det några utflykter man kunde åka på och hotellet ordnade en hel del aktiviteter som spel och lekar. De senare attraherade mest de amerikanska collegestudenterna som avnjöt sitt vårlov på hotellet.

Västindien

Den 31 mars var det dags att lämna vårt hotell och börja kryssningen. Efter en nästan fem timmar lång bussfärd var vi framme i staden La Romana där vi skulle gå ombord på vårt fartyg Costa Magica. Ganska snart var vi installerade i vår hytt, dock utan vårt bagage som anlände först efter fyra timmar. Vi var inte ensamma svenskar ombord heller. Faktum var att det förutom WonderCruises även fanns deltagare från Globetrotter och Tjäreborg, totalt 600 personer. Den första aktiviteten lät inte vänta på sig, nämligen den obligatoriska livbåtsövningen. Den genomfördes på ett bra sätt med kontroll att alla infann sig vid rätt livbåt och kunde sätta på sig flytvästen. Tyvärr genomfördes säkerhetsgenomgången på italienska, franska, tyska och någon sorts engelska för de helsvenska åhörarna. Det föreföll inte som fartygsledningen hade noterat att ett antal hundra svenskar kommit ombord eftersom de följande uppropen skedde på samma språk samt holländska och ryska. Efter någon dag hade vi fått nog och krävde att uppropen även skulle ske på svenska eftersom vi efter italienarna var den största kontingenten ombord. Detta skedde också efter visst tjat, det är fantastiskt hur byråkrater kan motivera att inte behöva göra saker och Globetrotters reseledares värmländska kunde efter en dag även höras på morgonsändningen. Nämnde jag italienare? Ett par italienare åt gången är charmerande, drygt 2 000 på en gång är överväldigande. Dessutom på det begränsade utrymme som ett fartyg medger. Jag återkommer till detta.

 

Den 1 april var det dags för vår första seglats. Den blev inte lång, bara några sjömil från La Romana ankrade vi utanför den lilla ön Catalina. Där tillbringade vi en hel del tid med att sola, bada och äta. All infrastruktur i form av matlagning, barer, toaletter och solstolar fanns redan på ön så det var bara att flytta de drygt 3 000 passagerarna och tillräckligt antal besättningsmän till land. Det var övreraskande trevligt, sandstranden var bra, vattnet inbjudande och ölen var kall. Lunchen bestod av en grillbuffet med grönsaker och frukt till. Ön var väldigt liten och våra drygt 3 000 passagerare och besättning fyllde den mer än väl. Troligen turas kryssningsfartygen om att lägga till där så att man kan utnyttja befintlig infrastruktur utan att behöva släpa iland allt. Efter några timmar var vi nöjda och återvände ombord.

Landstigning på Catalina

Vilsamt på Catalina

Nästa anhalt var den 2 april på Tortola. Denna ön är den största av de Brittiska Jungfruöarna vilket inte innebär att den är särskilt stor.

På väg in i Tortola hamn

Utflyktsbuss i Tortola

Att åka runt ön med taxi tog inte mer än 2-3 timmar. Vi valde istället att ta en promenad genom den lilla staden. Den hade en ganska charmig atmosfär men det fanns påfallande många banker av olika slag som nog inte bara betjänade invånarna på ön. Vi kom slutligen till den gamla guvernörsbyggnaden (Government House) som hade gjorts om till muséum. Föreståndaren var jätteglad att få besökare men hade lite svårt att växla den 100-dollarssedel vi ville betala inträdet med.

Utsikt från Government House

Det var riktigt intressant att gå runt i byggnaden och titta in i de olika rummen. Man kunde tänka sig hur guvernören och hans familj levde här i början av 1900-talet när Storbritannien fortfarande hade kvar sina kolonier. På tillbakavägen besökte vi bland annat Pusser's, en blandning av souvenirbutik och pub. Det hade börjat regna, ett typiskt tropiskt skyfall, så vi tog vår tillflykt till baren vilket vi inte var ensamma om. Så småningom upphörde regnet och vi vandrade tillbaka till vårt fartyg och mycket mer än så finns inte att skriva om Tortola.


Storgatan i Tortola

Den 3 april var det så dags att påbörja vår Atlantkryssning på riktigt. Den skulle vara i sex dygn innan vi såg land igen. Så vad gör man när man inte längre kan gå iland och få lite ombyte? Förutom att äta och dricka förstås, vilket många ägnade sig helhjärtat åt.
Gymmet är ett måste om man inte helt ska inkapslas i fett både på utsidan och insidan. Tyvärr var Costa Magicas gym lite i minsta laget så det uppstod en hel del köer. Promenera eller springa runt däcket är ett bra komplement, särskilt när det är vackert väder. Annars finns det ett stort utbud av aktiviteter, allt från språk- till danskurser. Frågesportstävlingar är också populära, liksom olika former av kortspel. Här kunde tillgången till spelbord också bli ett problem, särskilt när det gällde bridge. Det var snubblande nära vid ett tillfälle att det kom till handgemäng mellan svenska och franska bridgeentusiaster om vilka som hade första tjing på bridgeborden m m. Jag har numera lagt till bridge på min lista över kontaktsporter. Något som är viktigt för att trivas är att man har trevliga middagskamrater. Vi hade verkligen tur denna gång och vi vill verkligen tacka Klas och Birgit och Per-Olof och Sascha för trevligt sällskap under kryssningen.

 

Per-Olof och Sascha

 

Klas och Birgit

Madeira och Medelhavet

Den 9 april lade vi till i Funchal, Madeiras huvudstad. Många var ivriga att komma iland efter 6 dagar till havs men vi tog det lite lugnt. Detta var fjärde gången vi var på Madeira fast de föregående besöken hade varit betydligt längre. Vi tog en behaglig promenad i det vackra vädret in till den gamla stadens centrum. Det mesta var sig likt, gamla vackra hus pietetsfullt bevarade. Det finns många restauranter och affärer men det är en riktig stad, inte bara något för turister att strosa runt i. Vi åt lunch på en liten restaurant som serverade riktig portugisisk husmanskost. Det fanns till och med kyckling piri piri som jag omedelbart beställde. När vi gick tillbaka till fartyget kunde vi se att hamnen höll på att byggas ut, troligen för att kunna ta emot de nya gigantiska kryssningsfartygen som tar upp till 6 000 passagerare. Kl 1700 lade vi ut för nästa destination, Malaga i södra Spanien.

Typiskt torg i Funchals gamla stad

Lunch i Funchal

Nya hamnen under utbyggnad

Kryssningspiren med tunnel

 

Nästa dag var ytterligare en dag till havs. Skandinaver och sydeuropéer visade sig ha lite olika uppfattning om hur man badar bastu. Bastuanläggningen var i och för sig jättebra men reglerna var egendomliga. I Sverige sätter vi hygienen främst, det vill säga duscha innan man går in i bastun och sitt på medhavd handduk. På kryssningsfartygen är klädsel och ålder viktigast. Man ska ha badkläder på sig och vara minst 18 år för att få gå in i bastun. Tala om kulturkrock. Ett annat problem var att italienarna gärna bredde ut sig i bastun precis som på soldäck vilket inte gav mycket plats över för oss nordeuropéer. Lösningen var dock att hälla en hink vatten på de heta stenarna varvid vi skandinaver snabbt fann oss ha tillräckligt med plats.

Sedan var det italienaren som låg på en solstol mitt på på akterdäcket. När solen kom fram skulle det rörliga taket dras undan men det innebar att han måste flytta sig. Tror ni att han gjorde det? Icke sa Nicke och taket blev kvar till de övriga passagerarnas stora missnöje. Ett utslag av italiensk individualism eller agerande i Berlusconis anda?

Den 11 april lade vi till i Malagas hamn. Ulla och jag hade aldrig varit där förut och det var en angenäm överraskning. En vacker hamn, långa promenader, parker och ett underbart centrum i de gamla delarna av Malaga. Lagom promenadavstånd från fartyget till gamla staden med många rastställen på vägen. Den gamla staden var ett trevligt gytter av gamla byggnader, smala gator, slott, muséer, matställen och affärer. Allt var rent, prydligt och tydligt utmärkt. En halvdag var egentligen för lite tid men vi fick en överblick och ett intryck som gör att vi mycket väl kan komma tillbaka dit på en helgresa eller liknande. Det fanns till och med en badstrand strax utanför centrumet. Priserna på mat och dryck var dessutom mycket rimliga vilket också drar upp mysfaktorn.

Malagas waterfront

Karta över Malaga

 

Den gamla borgen

Vackra byggnader och mycket grönska

Malagas badstrand

Gatukorsning i Malaga

Den 12 och 13 april var ytterligare ett par dagar till havs med vackert väder och möjligheter att bättra på solbrännan på väg till Malta.

Den 14 april var det Maltas tur att invaderas av drygt 3 000 kryssningsresenärer. Som tur är har ön erfarenhet av invasioner ända sedan medeltiden och framåt. Vi var på Malta för 13 år sedan och det enda som verkade ha förändrat sig var att man hade byggt ut turistattraktionerna lite mer. Malta är idealiskt för den som är intresserad av historia och kultur i form av gamla byggnader. Sett till sevärdheter per kvadratmeter är det nog inte många länder som slår Malta. Vi lade till i Valettas hamn och tog en lugn promenad upp i det som kanske kan kallas centrum av staden. Vi tog hissen upp till Upper Barracks Garden varifrån man har en underbar utsikt över Grand Harbour. Därifrån var det inte långt till centrum. Det är svårt att gå vilse i Valetta eftersom man har vatten på tre håll.  Malta har två officiella språk, maltesiska och engelska. Maltesiskan är ett semitiskt språk men skrivs med latinska bokstäver. Det lär härstamma från feniciskan och har många låneord från italienskan och arabiskan. Om man vill ta sig utanför Valetta kan ett besök i Mdina rekommenderas. Staden ligger centralt på ön kanske två timmars bilfärd från Valetta och är ett vackert exempel på medeltida byggnadskonst.

Point Ricasoli med Fort Rinella

Oljeplattform under reparation

Trots sin nuvarande fredliga framtoning är Malta kanske mest känt historiskt genom två våldsamma belägringar. Den första ägde rum 1565 då turkarna försökte erövra ön från Johanniter- eller Malteserriddarna som de kom att kallas, men misslyckades. Den andra episoden ägde rum under andra världskriget då tyska och italienska flygstridskrafter i över ett år försökte bryta försvararnas motståndsvilja genom ständiga bombningar. Inte heller det fungerade. Malta är nu en självständig stat inom EU och kanske mest känt just nu för att man kan köpa ett medborgarskap där för lämpligt antal miljoner och därmed bli EU-medborgare. Det blev inte helt populärt i Bryssel. Jag tror maltesarna dragit tillbaka förslaget eller väsentligt förändrat det.

Redan kl 13 var det dags att lämna Valetta och Malta för vidare seglats mot Korfu.

Vem tar ut pengar på den här bankomaten?

St Johns Katedral och muséum

Kryssningshamnen

Dit vi kom dagen därpå kl 14. För en gångs skull var vi lite lata och tog en av fartygets inhyrda bussar eftersom det var ganska långt att gå och vi hade bara några timmar på oss. Naturligtvis upptäckte vi att det gick lokala bussar bara några hundra meter från fartyget som kostade en bråkdel jämfört med fartygsbussarna. Korfu hade vi också varit på förut så vi kunde orientera oss ganska snabbt när vi kom in i Korfu stad och visste vart vi ville gå.

Korfu från sjösidan

Liston

Vi hade två mål med besöket i Korfu. först skulle vi ta en grekisk kaffe på Liston (kafé för alla hippa i Korfu) vid Esplanaden och därefter äta en meze med ouzo. Att hitta till Liston var lätt, att försöka hitta en genuin liten grekisk restaurant där man kunde få en ouzo och meze bland alla turistfällor var svårare. Till slut lyckades vi dock hitta en liten kvarterskrog som såg ut att uppfylla kraven. Problemet var dock att förklara vad vi ville ha. Ouzo ja, meze frågetecken. Till slut fick vi dock några traditionella smårätter, varsitt glas ouzo och lite lokalt vin och var nöjda. Sedan var tiden slut och det var dags att ta oss tillbaka till vårt fartyg. Korfu stad hade inte förändrat sig mycket sedan vi var där sist, lite mer sliten och lite mer turistifierad. Det är en ganska tilltalande stad med influenser från Italien, Frankrike och England både vad gäller byggnader, mat och musik.

Inte så äckligt

Hög mysfaktor i gamla stadens kvarter

På kvällen var det italiensk afton på Costa Magica med lite mer finess på maten (alla sex rätterna) och kyparna och kökspersonalen bjöd på underhållning. Tre unga killar framförde ett mycket proffsigt dansnummer vilket särskilt uppskattades av de kvinnliga gästerna.

Våra kypare, Juan från Argentina

och Rikki från Indonesien

På morgonen den 16 april lade vi till i Dubrovnik, som blev den sista besökshamnen på vår kryssning. Det var definitivt för långt att gå från kryssningsterminalen till själva staden, det visste vi sedan vår förra vistelse i Dubrovnik. Vi hade nu lärt oss att inte ta den buss som fartyget erbjöd för ett som vanligt hutlöst pris utan delade en taxi med ett annat svenskt par till en fjärdedel av kostnaden per person. Dubrovnik var sig också likt sedan de 10 år vi var där senast. Lite mer polish, lite mer turister och ännu dyrare. Dubrovnik har sedan länge gått från att ha varit ytterligare badort vid Adriatiska havet till att bli en kulturstad med influenser som sträcker sig långt utanför Kroatien. Med endast 45 000 invånare har man både universitet och en filharmonisk orkester med världsrenommé.

Typiskt torg i Dubrovnik

Lilla hamnen med linbanan i bakgrunden

Något som dock var nytt för oss var en linbana som gick från nära centrum av staden upp till en av bergstopparna som omger Dubrovnik från landsidan. Det måste vara en fantastisk utsikt därifrån men vi åkte inte upp, tyvärr kanske. Efter att ha utforskat några fler av de smågator vi inte hann med förra gången var det dags att ta en billig taxi tillbaka till Costa Magica och börja förbereda avslutningen av vår kryssning som att packa och kontrollera våra räkningar. Precis som alla andra större kryssningsrederier får man ett kort när man kommer ombord som är både hyttnyckel och betalkort ombord på fartyget. Costa Magica hade ett interaktivt system på TV där man kunde gå in och kolla vad man hade gjort av med. Inte så dumt. Det bjöds också på ytterligare lite underhållning denna sista kväll för oss på Costa Magica.

Nöjd och glad hustru

Avskedshälsning från personalen i matsalen

Avskedshälsning från vår hyttuppassare

Hemresa

Den 17 april lade vi till i Venedigs hamn. Det är en av de sista gångerna som kryssningsfartyg lägger till där eftersom de italienska myndigheterna av miljömässiga skäl har tagit beslut att kryssningstrafiken ska upphöra senast hösten 2014. Vi fick en del bra bilder på Venedig när vi stävade in, bland annat på Sankt Markusplatsen som jag fortfarande kommer ihåg från vårt förra besök. Inte för dess skönhet utan för priserna som inte lär ha blivit lägre.

Sankt Marcusplatsen

Hela desembarkeringen och bussresan till flygplatsen gick smidigt. På flygplatsen började emellertid problemen. Planet som skulle flyga oss till Stockholm hade fått tekniska problem och flygbolaget försökte leta fram ersättningsplan. Trots allt strul kom vi iväg hem om än några timmar senare än planerat men det kunde varit värre. Och tro det eller ej, det var ganska skönt att komma hem.

Avslutning

Det första man ska fråga sig när man kommer hem från en resa är, skulle jag göra om det här? Jag är lite kluven i detta fall. Att uppleva ett "all inclusive hotell" har sin charm men vi gör nog inte om det. Vi gillar att röra oss fritt och äta var vi vill.  En kryssning med Costa Cruises har också sina sidor. Personligen gillar jag den mer europeiska lätt dekadenta inredningsstilen jämfört med t ex Royal Carribbean. Däremot upplever man att det är trångt vilket inte är så märkligt eftersom Costa Magica tar 3 500 passagerare vilket är 1 000 fler än ett av Royal Carribbeans fartyg av motsvarande storlek. Italienare verkar gilla lite trängsel medan vi nordbor ibland vill dra oss undan och odla vår traditionella melankoli. Det positiva var att man sällan hade tråkigt. Italienare älskar att roa sig och det var alltid full fart med dans och sång och lekar av olika slag. Maten var utmärkt och riklig enligt italiensk sed. Service var utmärkt i restauranger och barer där personalen huvudsakligen utgjordes av lågavlönade men glada asiater. Den administrativa delen upplevde jag däremot som lite seg. En negativ faktor var också priserna på dryck och utflykter som flera av upplevde som dyrare än på Royal Carribbean. Detta berodde troligen på att Costa Cruise tar betalt i euros och Royal C i dollar utan omräkning, dvs det som kostar en dollar på Royal C kostar en euro på Costa. Däremot har Costa en del förmånliga dryckespaket som det kan löna sig att köpa. Dock måste bägge i hytten köpa paketet vilket blir rätt dyrt.

Så till den sista och kanske viktigaste frågan, kan jag rekommendera resan. Svaret är definitivt ja trots att jag stundom verkar lite negativ i mina skrivningar. Vi fick väldigt mycket för pengarna fast själva kryssningen kunde varit lite kortare. Om ni vill spara pengar åk inte på de av rederiet arrangerade utflykterna utan ta någon av de lokala arrangörerna eller hyr en taxi och dela med några andra. De av fartyget inhyrda bussarna som kör in passagerna till stadscentrum från hamnen är också väldigt dyra. Ta hellre en lokalbuss eller dela på en taxi med några vänner.

Pooldäck med vattenrutschkana